Inatt har jag tydligen knakat så högt att Peter vaknade och knaket följdes av ett relativt högt skrik. Jag själv har inget som helst minne av att detta har hänt men P hävdar att både han och Rejva reagerade rätt rejält på mitt smärtfyllda utrop.
Störande att fogarna ska börja bråka så ordentligt. Sju veckor kvar och det lär ju inte bli bättre med mitt ökade omfång heller…
Nåja, det är snart över. Snart.
Uschiamej vi kanske skulle ha tagit det lugnare igår. Min rygg är pajsing ännu mer än vanligt efter att ha suttit i bilen så länge också. Har du tur kanske h*n bestämmer sig för att komma lite tidigare =) Kung-fu bäbisar kanske inte tycker om att vara instängda längre än nödvändigt!
Äh, vad sjutton, man måste ju kunna åka bil ett par timmar utan att halvt gå av sen? Det var nog mest cruisandet inne på Willys och det efterföljande lyftandet av påsar som gjorde att jag höll på att gå av inatt