P är på läger i Skellefteå i helgen, en sista grej innan han får se sig fjättrad vid min sida i ett par månader.
Som alltid när jag råkar vara ensam hemma så blir det ett jävulens liv i huset, det är party på två våningar och fyllhundarna skränar och skriker för full hals. Och jag… jag är klart störd av det, orolig, nervös och känner mig obehaglig till mods.
När jag gick med Rejva på kvällsprommisen kände jag mig absolut inte trygg med att gå i trapphuset.
Jag är säkert överdrivet nervig av mig just nu bara för att jag är gravid eller nåt, men jag tycker faktiskt inte att det ska vara såhär. Jag tycker att man ska kunna känna sig trygg med att gå omkring i sitt egna hem och i lokalerna i direkt anslutning till det egna hemmet.
Man ska inte behöva känna sig hotad för att atmosfären i huset är liksom urspårad på något vis. Allt osar överdriven alkoholkonsumtion hos ungdomar i tjugoårsåldern och testosteronet väller ut ur öronen på de små liven. De gapar och skriker, uppträder hotfullt och minsta lilla som fel människa tittar på fel sätt så exploderar allt i ett inferno av framskrikna hotelser och små demonstrativa utfall.
Inte fan var jag eller mina kompisar såna när vi festade som värst, vad är det för vits med det egentligen?
Först hade jag tänkt skriva att du kunde bli en “sån där” och ringa störningsjouren, men jag tvivlar på att det hade gjort saken *bättre* annat än ytterst tillfälligt…
Rätt så skönt att bo i ett område där medelåldern är cirka 60 år. Sedan jag flyttade hit har en granne haft (för)fest 2-3 gånger och jag tror det var tyst till kl 23 alla gånger!
Du har ju Rejvut som skyddshund =) Jag brukar ta med nåt slags vapen och ha telefonen redo om jag är sådär paranoid nån gång. Man ska passa sig för mig, kan ha niiven i fickan
Jo, funderade på att kanske hälsa på i helgen när du är alone. Vad tror hon om de?
Rejvut som skyddshund funkar dåligt eftersom hennes sinnesstämning följer min. Dvs nervös/rädd jag = nervös/rädd Rejvut.
Besök får vi kanske ta när jag har flyttat istället. Vill verkligen inte visa kartongkaoset för typ nån… Hoppas jag får lya snart, för i den här röran kan man inte bo med nån bebis iaf!