blog.mysla.se

Så har jag varit på den klassiska kontrollen vid 20 veckor och det var verkligen jätteskönt att träffa BM igen. Det var väldigt länge sen jag träffade henne sist och funderingarna var många. Jag hade till och med skrivit en lista för att inte glömma att ta upp något av det jag länge funderat på… Vaccinering, Loka, Mandel, Magont, Foglossningar, Illamående, Tillväxtultraljud och nåt fler litet stödord var nerplitat.

Började med att prata lite om hur jag mår och vad jag funderar över och fick veta att jag med gott samvete kan fortsätta dricka de kopiösa mängder Loka som jag gör, jag kan också äta nötter om jag inte nu har planerat att sätta i mig kilovis. Illamåendet går inte att göra något åt, foglossningarna är inte heller mycket att göra åt men vila när det är överjävligt och träna när det funkar precis som jag gjort hittills var rätt melodi.
Det är inte säkert att jag får göra något fler ultraljud, det beror på hur det går att följa min tillväxtkurva via mätningar av magen. Eventuellt kan det bli tal om ett UL för att se så att resultaten stämmer överens med verkligheten.

Magontet igår var inte helt jättenormalt men så länge jag inte blöder så är det inte att se som något farligt iaf. Det var skönt att få veta. Man brukar inte ha väldigt ont men det är såklart olika för alla och vissa kan uppleva det smärtsamt med sammandragningar. Jag gjorde helt rätt som lyssnade på svägerskan och mitt eget förnuft och tog en panodil och vilade i ett par timmar, det är vad BM hade bett mig att göra också om jag fått tag på henne igår. Det är också vad jag ska göra i framtiden om det inte blir värre.

Sista grejen i stödordslistan var vaccinering mot svininfluensan. Jag vet ju att jag absolut borde ta den, både för graviditeten, övervikten och för pappas skull men hittills har jag inte vågat mig iväg. Hela grejen med att stå i kö med massa folk på det viset som P gjorde fick mig att må illa av nervositet. Det påminde mig väldigt mycket om när jag fick vaccin i skolan och var ytterst nära att tuppa av. Min rädsla för sprutor och nålar har blivit än värre sedan dess så jag kände nästan paniken komma när jag berättade för BM om hur jag kände och tänkte. Hon såg genast lurig ut och undrade om jag mådde bra idag… Jag sneglade tveksamt på henne och svarade att jag ju mår så bra man kan må.
Då pep hon iväg och hämtade en vaccinspruta vägg i vägg och gav mig den så snabbt att jag knappt han bli rädd. Väldigt skönt faktiskt. Äntligen har jag fått det bortgjort också.

Blev vägd, fick blodtrycket kollat, mätte magen, lyssnade på hjärtljud och kollade blodsockret och allt var perfekt. Minus två kilo till sen jag sist vägde mig hos dietisten, blodtrycket på 125/90 eller vad det var, bebisens hjärtljud på 152 och blodsockret på 5,1.

Sen skulle det tas prover såklart. Och när jag kommer in på labbet så möts jag av en väldigt ung tjej, yngre än mig till och med. Jag blev lite skeptisk redan då och när hon talade om att hon var en sköterskestudent och undrade om det var ok om hon stack mig så kände jag först bara “Nej!! Det är inte ok!” men sen tänkte jag att det bara var att få det bortgjort och vem som gör det spelar mindre roll. Jag sa åt henne att köra på men att jag är rädd så om det strular får någon annan göra det.

Jag tror att hon fick lite prestationsångest och blev lite nervös när jag sa att jag var rädd för hon blev tveksam på om hon alls skulle göra det först. Hon frågade typ tre gånger till om jag ville att nån annan skulle göra det direkt men jag tyckte mig vara modig idag så jag vidhöll att det var ok om hon gjorde det.
Jag ångrar det lite i efterhand faktiskt för det gjorde ont som satan när hon stack mig och det var nog första gången jag ryckte till ordentligt när jag tog ett blodprov, sen var hon väldigt långsam i sitt utförande också men hon ville säkert bara vara extra försiktig och noga för att jag var rädd så det ska jag inte klandra henne för.
På måndag får jag provsvaren och får veta om jag behöver äta järn eller om min infernaliska trötthet beror på något annat. BM var mycket tveksam till om mitt enormt höga blodvärde kunde ha förändrats så dramatiskt att jag måste börja äta järn, låg ju på 146 vid inskrivningen så jag har en del att ta av i depån liksom. MrArboc vet säkert hur väldigt högt det är för en kvinna

Har fortfarande inte scannat in UL-bilderna men det blir nog gjort senast 7:e december iaf