Nyss inkommen efter prommis med Rejva och självklart var det lite väl mycket fest i huset idag med. Denna gång var det dock ganska städade pojkar om än väldigt stimmiga sådana.
När vi kom in hade ett gäng på ca 6-7 grabbar ställt sig innanför porten för att vänta på taxi och Rejva hade hittat sig ett krigsbyte i form av en gammal trasig papperspåse som hon stolt jonglerade med. En av grabbarna tyckte såklart att Rejva var skitfräsig där hon for omkring så han börjde sig ner för att hälsa.
Rejva var lite lätt skeptisk till en början men grabben verkade ha en hel del hundvana eller bara en naturlig fallenhet eller något för Rejva kom snabbt över sin osäkerhet och började busa hejvilt med denna grabb och hennes papperspåse. Jag kopplade lös henne och lät henne stojja runt med fyllhundarna en stund och hon var verkligen på topp. Hon hälsade stillsamt och fint på de hon hälsade för första gången på och de hon tyckte sig “känna” agerade hon som med vem som helst med.
Speciellt första grabben som kallades “Mini” blev poppis och hon fick busa ganska våldsamt med honom vilket jag kände var väldigt bra. Hon fick se att stimmiga och högljudda fyllegrabbar kan vara snälla och roliga och inte bara obehagliga som de flesta.
Så… idag är det lite mera positiva tongångar till det eviga festandet i huset, om än jag är ganska less på oljudet. 
P är på läger i Skellefteå i helgen, en sista grej innan han får se sig fjättrad vid min sida i ett par månader.
Som alltid när jag råkar vara ensam hemma så blir det ett jävulens liv i huset, det är party på två våningar och fyllhundarna skränar och skriker för full hals. Och jag… jag är klart störd av det, orolig, nervös och känner mig obehaglig till mods.
När jag gick med Rejva på kvällsprommisen kände jag mig absolut inte trygg med att gå i trapphuset.
Jag är säkert överdrivet nervig av mig just nu bara för att jag är gravid eller nåt, men jag tycker faktiskt inte att det ska vara såhär. Jag tycker att man ska kunna känna sig trygg med att gå omkring i sitt egna hem och i lokalerna i direkt anslutning till det egna hemmet.
Man ska inte behöva känna sig hotad för att atmosfären i huset är liksom urspårad på något vis. Allt osar överdriven alkoholkonsumtion hos ungdomar i tjugoårsåldern och testosteronet väller ut ur öronen på de små liven. De gapar och skriker, uppträder hotfullt och minsta lilla som fel människa tittar på fel sätt så exploderar allt i ett inferno av framskrikna hotelser och små demonstrativa utfall.
Inte fan var jag eller mina kompisar såna när vi festade som värst, vad är det för vits med det egentligen?
Published at 25 januari 2010
in valp.
Uträkning utgår från dagens datum: Mån 25 jan 2010.
Din graviditet startade Lör 20 jun 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Lör 4 jul 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 220 av 280. (78,6%).
Du är i vecka 32.
Du har gått 31 fulla veckor och 2 fulla dagar (v31+2).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 8:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Fre 26 mar 2010
Du har 60 dagar kvar till beräknad förlossning.
Idag på morgonen fick pappa veta att han inte alls hade haft en hjärtinfarkt, det var bara väldigt nära att han fick en. Och det är ju en positiv nyhet på något vis!
Igår gjordes en ballongsprängning iaf och efter det har pappa fått ligga helt stilla tills idag då han fick börja röra på sig. Om han inte började blöda så skulle han få åka hem i eftermiddag. Och allt gick så bra så nu är lilla papps hemma
Han har stränga order om att inte lyfta, bära eller göra något som helst ansträngande i några dagar och han måste trycka på ljumsken där de gick in i artären för sprängningen när han går eller ska röra sig. Till och med när han går på toa ska han trycka där så det inte börjar blöda.
Nu känns det bra igen, som om vi faktiskt kommer att komma igenom hela hans behandling trots allt.
Ikväll fick jag veta att pappa hade en liten hjärtinfarkt igår och att det finns risk för fler och större. Läkarna befarar att han ska få en stor infarkt och därför får han inte kliva upp ur sängen för att kissa ens.
Imorgon ska en ballongsprängning göras och vad som händer efter det vet ingen. Jag hoppas givetvis på att allt blir frid och fröjd efter det men ingen kan lova något…
Födelsedagsfirandet avlöpte utan större incidenter. Presenten från hela familjen uppskattades verkligen. En stor tavla med hela familjens bilder med namn och “titel”(dotter, barnbarn osv) under varje bild.
Farmodern sken som en sol när hon fick studera barnbarnens lek och det var verkligen skönt att få se lite oförställd glädje mitt i allt elände.
Igår åkte pappa ambulans in till sjukhuset med bröstsmärtor som strålade ut i vänster arm. I måndags fick han näst sista cellgiftsbehandlingen innan det är dags för Umeå. Det känns verkligen som om det är fel tillfälle att hans hjärta eller vad det egentligen är ska börja bråka nu. Nu när vi är så nära slutet liksom?
Ingen vet vad som felade med pappa igår, han har legat i ekg inatt och förhoppningsvis får vi veta mera snart.
Idag är det dessutom dags att fira farmodern som fyller 89 år. Jag känner på mig att hon kommer att fråga om pappa och frågan är då vad man säger. Hon har ju inte fått veta något om hans cancer eftersom hon bara skulle må dåligt av det och oroa sig så länge hon kom ihåg det. Hur ska man lyckas hålla masken om hon frågar efter honom idag?
Tanten må vara senildement och hela faderullan men hon vet när något inte stämmer… Jag hoppas att hon inte frågar just mig.
Som en parentes, jag hittade bristningar på min mage igår, fula är dom… 
Jag var iväg och handlade mat och hundmat igår och som vanligt får jag lida dagen efter jag har burit fodersäcken och matpåsarna. Foglossningarna är jävligare än på länge alltså.
Trots detta så blev jag less på att det såg ut som en svinstia på golvet här så jag drog igång dammsugaren och sen skurade jag golvet med större noggrannhet än någonsin förut.
Jag höll på att svettas ihjäl och jag fick ännu mera ont men fan vad fint det blev
Nu ligger Rejva och tuggar ben på sin älskade stora julklappsbädd och det doftar nyskurat golv mixat med friskluften som strömmar in via balkongdörren som står på glänt. Det är ganska najs
*nöjd*
Published at 16 januari 2010
in valp.
Det finns en hel del saker som jag saknar med jämna mellanrum… Bla saker som jag(mer eller mindre frivilligt) valt att avstå ifrån för att jag är gravid.
- Snus - Så fort jag slutat amma kommer jag att börja igen, jag lovar. Inte för att jag direkt vill det men jag saknar snuset allt för mycket för att kunna låta bli.
- Mögelost - Man ska inte äta mögelost när man är gravid, varför minns jag inte men jag vet att jag kommer att käka kopiösa mängder när jag väl får äta det igen.
- Öl - Ja, jag saknar att dricka en öl till maten ibland eller att bara dricka en iskall öl rakt upp och ner en tisdagkväll för att det är gott!
- Baileys - Jag har varit sugen på kaffe med Baileys i flera månader…
- Kaffe - Jag har valt att avstå från kaffe helt även om jag inte måste, mest för att jag vet att kaffe påverkar barnet negativt. Jag kommer säkert att dricka kaffe innan bebisen anländer för nu börjar jag vara bra sugen på det…
- Min navel - Låter kanske märkligt, men min navel krymper liksom i takt med att magen växer och jag saknar min normala navel av flera orsaker som jag inte ska gå in på nu.
- Rörlighet - Nog så viktigt va? Jag har rätt rejäla foglossningar och min rörlighet är kraftigt nedsatt vissa dagar, speciellt om jag gått, stått, burit eller grejat mycket dagen innan. Jag saknar att inte behöva tänka efter(så jag gör rätt och inte får mera ont) varje gång jag ska kliva upp ur sängen eller soffan.
Trodde listan skulle bli kilometerlång, men den blev ju rätt hanterbar
Published at 15 januari 2010
in valp.
Förra fredagen föll det sig så att jag avbokade mitt BM-besök och fick en ny tid som inföll idag.
Jag var lite lätt nervös inför detta besök eftersom jag misstänkte att jag skulle ha gått upp väldigt mycket i vikt. Jag mår ju inte illa så mycket längre och kan alltså äta mera och framför allt äta vad jag vill. Har inte direkt varit den nyttigaste som går på två ben denna månad och det har känts som om jag inte gör annat än att äta…
Det visade sig dock att jag gått ner ett halvt kilo så min oro var obefogad. Blodtrycket låg fortfarande väldigt bra på 125/90 och blodvärdet ligger på sina stadiga 144. BM är lika imponerad varje gång hon kollar mitt blodvärde, det ligger otroligt bra för en gravid kvinna.
Fick lyssna på bebisens hjärtljud som vanligt och de låg på 140 precis som förra gången.
Gjorde också glukosbelastningen och blodsockret före låg på 5,3. Efter sockerlösning låg blodsockret på 7,0. Båda värdena är väldigt bra så ingen diabetes här inte.
Nu blir det tätare besök hos BM tills det är dags för förlossning. Två veckor mellan varje möte känns som ingen tid alls, men det känns väldigt bra och tryggt.
Ringde just till apoteket och beställde mera sprutor… Jag ska ju ta detta blodförtunnande i minst tre månader efter förlossningen också så det blir en förpackning på 100 sprutor även denna gång.
Den snälle mannen i telefonen upplyste mig om att jag i princip nyss har kommit in i en ny period på mitt högkostnadskort vilket innebär att mina sprutor kommer att kosta mig 1500kr.
Jag har inte råd att gå och skita knappt och ska nu lägga ut 1500 spänn på ett bräde för att inte riskera att dö mitt i allt av en blodpropp i nån lunga eller whatever. Det känns bra. Livet känns som ett väldigt roligt alternativ till det just nu, verkligen.
Hur skrapar man ihop 1500kr bara sådär när man inte kan låna av familj eller vänner?
Recent Comments