Känns som om det är dags för ett inlägg även om jag inte har så mycket att skriva om. Eller egentligen har jag hur mycket som helst att skriva om men jag orkar inte. Det är för mycket.
Igår drog Opus sitt sista andetag och det var ju inte direkt den lyckligaste dagen i mitt liv precis. Det positiva är att han inte lider längre och det negativa är att jag inte träffat honom på ett halvår eller mer och att jag inte kunde vara med när han fick somna in. Oerhört jobbigt.
Det blev liksom allt på en gång nu igen. Pappa sjuk, Peters mamma sjuk, Opus död. Det är kanske inte konstigt att det rinner över i tårkanalerna lite då och då.
Igår var jag ute på shoppingrunda med mamma kan man säga. För första gången på mer än ett år så var vi till Luleå och strosade runt i Smedjan och Shopping. Redan när vi var klara med det var jag helt slut i både kropp och knopp men då fortsatte vi ut till Storheden och gick på Willys och lite sånt. Sen när vi kom till Boden insåg vi att vi hade glömt hälften och så blev det en tripp till Bolaget, ICA, Dollarstore och Godisarenan också.
När jag kom hem hade jag så ont i höften att jag ville gråta. Min kropp är inte van och just nu inte byggd för att ränna på stan en hel arbetsdag. Mitt psyke är uppenbarligen inte heller helt i form för dylika strapatser.
Idag åkte Peter till Japan. Eller idag åkte han till Stockholm, imorgon åker han till Japan. Det innebär en månads ensamhet vilket är både skönt och trist. Av någon anledning känner jag mig ganska otrygg med att vara ensam just nu samtidigt som jag njuter av tystnaden och lugnet.
Ja… det var det jag hade att skriva idag. Om 13 dagar finns det mera att säga skulle jag tro. När man kan tala öppet och fritt och inte behöver tänka igenom allt man skriver sjutton gånger om.
Published at 22 oktober 2009
in bilder.
2009-10-02 Pannan i stugan går sönder
Pannan är utkastad
Delar av pannan
Ännu fler delar av pannan, notera grönt gräs.
2009-10-04 Vintern kommer
Som tur är så är pannan fixad kvällen innan
Somliga var uppe med tuppen och gjorde bus ute medan alla andra sov 
2009-10-11 Vintern bestämmer sig för att stanna
En ganska vacker vy när man tänker på allt arbete som ligger bakom den lilla rökkåtan och den skottade gårdsplanen…
Rejva har en alldeles egen stil när hon sitter på soffryggen och spanar ut på hundar och människor utanför. Det är husse som har lärt henne att man kan sitta där…
Published at 21 oktober 2009
in film.
När jag såg filmen Män som hatar kvinnor så hade jag inte läst boken innan men kunde bara inte vänta tills jag fått hem böckerna. Jag tror att det gjorde att jag inte fullt uppskattade boken. Jag tyckte den var seg och svårläst på något vis trots att jag normalt inte alls brukar ha problem med att läsa den typen av böcker. Det tog mig ett par veckor att läsa ut den och jag kände mig inte helt nöjd när den väl var slut. Jag fick inte den där saknaden som man kan få när man läst en bra bok och den är slut…
När jag fick hem mina tre böcker i milleniumserien så lovade jag mig själv att inte se nån fler film förrän böckerna är utlästa och jag tror att det var ett smart drag!
Flickan som lekte med elden läste jag ut på ungefär ett dygn och jag formligen slukade varje sida utan att tycka att det blev segt på nåt endaste ställe. Och när boken var slut kunde jag inte vänta på att få kasta mig in i nästa bok utan började direkt med Luftslottet som sprängdes.
Det är så det ska vara med böcker! Så nu kan jag se Flickan som lekte med elden på film också och så hoppas vi att Luftslottet som sprängdes kommer ut inom en snar framtid den med. 
Sitter för övrigt här och väntar otåligt på New Moon som uppföljaren till Twilight heter… Aldrig har väl månaderna gått så långsamt som nu.
Rejva kan konsten att fläka ut sig… Hon har inga skrupler hon inte!
Min inspiration har varit i botten i flera veckor nu och jag har med rätt stor möda lyckats prestera lite i köket då och då. Problemet är att det har varit smockfullt med disk och annat elände varje gång jag känt att jag faktiskt vill och är sugen på att göra nåt hemmagjort smaskigt och alla vet ju att disk är det absolut bästa för att döda all glädje och inspiration… Således har det blivit en hel del sallad från restaurangen istället för hemlagat. Det är iofs mest sallad jag varit sugen på också men det är ju inte riktigt ekonomiskt hållbart eller ens bra att käka en sallad för 70 kr varje dag och så leva på smörgåsar resten av dagen.
Idag fick P ett ryck(inspiration månne?) och gjorde en storsanering av spisen och diskbänken och det blev så fint att min inspiration faktiskt hamnade någonstans på topp så fort han var klar. I samma veva råkade jag surfa in på aftonbladet och där visades för ögonblicket en bild av lasagne på en tallrik. Pang! Så var middagen bestämd.
Har precis skapat denna lasagne och nu återstår bara det roligaste - att äta den!
Minitallrik räcker nu för tiden, får inte ner så mycket ändå
Jag gjorde en skum variant som alltid när jag lagar mat och slängde ner lite överbliven cous cous i köttfärssåsen, det blev inte alls tokigt faktiskt. Och det blev en ännu matigare lasagne av det hela vilket är superbra för P som helst vill äta en hel ko varje dag.
Jag sov till elva idag. Förstår ni? Elva. 11. E l v a. Det har inte hänt på typ tre månader, minst!
Recent Comments