Jopp, första gången på länge, länge. Det är ingen hit att sitta 16 mil i en bil utan ac när man vill kräkas så fort man tar ett andetag. Men man får ju skylla sig själv så det var bara att bita ihop.
Det var mycket trevligt igår, satt uppe till halv fyra och snackade med svägerskan och pimplade cider och öl. Kvart över sju i morse fick jag ett par kalla fötter på ryggen då brorson 1.0 som utlovat kröp in under mitt täcke när han vaknade. Halv åtta kunde han inte bärga sig längre utan väckte mig lite försiktigt och började prata och prata och prata. Jag hummade och mmmhade på lämpliga ställen medan jag kämpade mot släggan som bankade i mitt huvud. Kvart i åtta menade brorsonen att det var dags att kliva upp och äta frukost och 2.0 kom intassandes och började leka så det blev ingen mera sömn för mig.
Vid tiotiden vaknade även de andra vuxna och frukosten var ett faktum. Tvingade i mig två äggmackor och ett glas oboy men kan inte direkt påstå att jag njöt av det. Magen protesterade högljutt och när jag tänkte på bilresan jag hade framför mig ångrade jag nästan att jag lovat följa med pappa och faster upp till farmor och sen till Snesudden.
När jag såg bilen vi skulle åka med ångrade jag mig ännu mera. Hot, hot, hot. Satt och kände mig som en hund som sticker ut huvudet genom rutan typ. Jag klarade iaf resan rätt bra, höll bara på att kräkas två gånger.
Uppe i Snesudden var allt så himla underbart så jag glömde nästan att jag var bakis. Solen gassade, det blåste varma vindar och inne i huset var det upskattningsvis 10 grader. Grymt skön konstrast till den stekheta bilen.
Var lite hönsmamma över pappa som verkar ha fått lunginflammation igen och är i väldigt dålig form. Glömde bort mina egna plågor i min oro över honom. Tur att han ska in till läkaren imorgon.
Farfars grav var så himla fin också, gravstenen är rengjord så den ser som ny ut och faster har planterat fina blommor. Strosade runt på kyrkogården en stund och bara filosoferade och njöt av friden. Säga vad man vill men det är nåt speciellt med kyrkor och kyrkogårdar.
Kom till stan och råkade skymta Hjärnspöket och jag blev så glad. Han såg så glad ut och såg ut att må bra också, det kändes skönt. Och här sitter jag nu i den faktiskt svala lyan med en hund som är som en plåster på mig som alltid när jag varit borta lite och med P som lovat kirra käk senare. Livet känns rätt ok just idag, trots bakfylla och en sjuk pappa. =)



Recent Comments