[nördvarning]Travian Sez 4 är nu slut, vårens runda som var så oändligt lång har äntligen kommit till ända. Det är både trist och skönt, man kommer att sakna irc-folket och att alltid, alltid ha något att göra vid datorn…
Men övervägande är jag bara väldigt lättad över att det äntligen är slut, spelandet har tagit för mycket tid och energi för mig denna omgång och det har känts nästan ohälsosamt ibland även om jag haft kul. [/nördvarning]
För de som inte provat på spelet ter sig detta som en vansinnigt märklig sak men det är ok, jag bjuder på att vara konstig
I sommar ska jag inte spela alls och ser fram emot mycket hundträning och utevistelse. Jag har redan sett ut en trevlig väg att cykla med hundarna och jag har valt ut en plats som kommer att få tjäna som rekreationsställe varma sommarnätter. Denna sommar ska inte datorn få mycket uppmärksamhet alls och det känns hur bra som helst att ha en plan för att få in bra rutiner som kommer att påverka min hälsa drastiskt - på ett positivt sätt. =)
Haha! Jag sitter och kollar på ett avsnitt av Bones och vem har dom lyckats få med i serien om inte Cesar Millan! =D
Väldigt dåligt skådespeleri och hundar som ska verka arga men som uppenbart skäller på kommando och samtliga lystrar till en handknäppning och lägger sig ner utan att “The Dogwhisperer” ens ska ha träffat dem förut. Lite roligt att se men det förstörde hela avsnittet.
Till råga på allt så känner man igen flertalet hundar från Cesars egna hem och från hans center. =P
Bones som sagt, Episod 3 på 4:e säsongen.
Igår när jag stod vid vägen och väntade på Linda så kom en gammal, skröpplig tant gående med sin rullator efter gångbanan. När hon nästan passerat mig så stannade hon upp och började prata med mig. Hon pratade om vädret och lite allt möjligt och jag kunde inte annat än le när hon gick vidare efter några minuters prat.
Jag funderade på varför hon stannade och började tänka på vad jag gjorde när hon gick förbi mig. Då slog det mig att jag såg på henne och hon mötte min blick där i solen och jag kom att tänka på farmor så jag log. Antagligen gjorde det att tanten kände att det var ok att prata lite.
Ett litet leende kan göra att din framtoning blir så mycket mera inbjudande och trevlig. Ett litet leende som kan vara så svårt att frambringa ibland men som gör hela livet till en uppåtgående spiral. För jag blev gladare av tantens prat och leendet var lättare att få fram sen. Tänk om man kunde komma ihåg det alla de där dåliga dagarna!
Har äntligen kommit åt mitt mailkonto på mysla.se och drygt ett halvårs skörd av mail har jag nu efter många timmar gått igenom. 5407 st mail och det lustiga är att inte ett enda av dom mail som det sas att dom var skickade fanns med i den raddan. Konstigt på min ära.
För övrig har jag nästan träningsvärk i magen efter alla skratt här om natten, lovley! Imorgon är det ny vecka och jag tror allt att jag ska försöka se världen med nya ögon när jag vaknar. Det känns som om det är dags för det nu.
Nu lite Bones och sen sovdags, inget ska få störa mig, inget I tell you!
Varit till Storheden med morsan en sväng idag, morsan har precis slutat ränna på toa efter en magsjuka och jag ungefär lika smidig som ett reumatiskt kassaskåp. Varenda led i kroppen värker och jag mår konstant illa. Varför kan jag aldrig bli fri alla konstiga krämpor?
Vi gick runt som två pensionärer på valium där på affärerna och jag har nog aldrig känt mig så stel och osmidig någonsin förut. Det säger en del, för jag är inte speciellt smidig i vanliga fall heller direkt.
Jag vill vara pigg nu, NU, I tell you!
Linda lyckades driva ut mig ur lägenheten och ut till Pagla(en liten pulka/skidbacke) där det var meningen att vi skulle sola. Givetvis försvann solen ungefär så fort vi kom oss ut med dom enormt stabila pinnstolarna så det blev inte nån färg på någon av oss.
Figi fick sig en rejäl genomkörare med träning och plumsning i djupsnön, jag hade nästan glömt bort hur rolig hon är att titta på när hon tränar. Hon är som en liten clown =)
Fick efter många om och men min julklapp/födelsedagspresent också. En snörboll och ett så kallat dressyrhalsband till Rejva. Älskade färgen på halsbandet, klatshigt ceriserosa liksom. =D
Fick ett bättre begagnat kampläder också som Linda inte var nöjd med men som jag tror blir guld till min krokodil. Hon är så himla stark när hon kampar så det blir svårt att hålla mot om hon får för bra grepp, Linda sa att detta blev lite halkigt så det kanske är perfekt för Rejvut då.
Testade kampskinnet när jag kom hem men Rejva var för uppstissad så hon ville bara hälsa, inte leka. Ska prova lite till nu när hon lugnat sig lite.
*tio min senare*
Puh! Nu är jag svettig! Rejva flåsar som en galning. Kampskinn var kul!
Alla bilder är klickbara.

Woah! Vad har du!? (matte håller i kampskinnet)

Det var lite stort men blir nog perfekt när hon börjar fylla ut lite mera. =)

Gick inte att få bättre bild än så på en vilt kampande Rejva.

Predusenterna samlade =)

En nöjd Rejva som är lite flåsig efter kampandet =)
Jag är så nära inte vid liv man bara kan vara, det är rätt jobbigt. Återkommer så småningom. Kanske med en hel del lösenords-inlägg…
Bye for now
Recent Comments