Tidigt imorse skickade jag ett sms till min mor och frågade om jag får komma hem till päronen över natten för att få komma ifrån allt här hemma en stund. Mamma svarade jakande och hela tiden under dagen så har jag gått och funderat på vad vi kan tänkas få för god middag.
Vid lunchtid kände jag ett oerhört sug efter potatisgratäng och nån sorts kött.
Vid halv tre ringde mamma och frågade om jag kunde slinka in på affären och handla en halvliter grädde eftersom hon använt upp grädden till pepparsåsen som hon började med redan för en stund sedan. Grädden skulle användas till … Fanfar! … potatisgratäng!
Jag tror seriöst att min mor och jag kör med telepati ibland…
Nåja, nu ska jag skölja ur hårfärgen och sedan bär det av till granngården för att köpa hundmat och sen till päronhuset! 
Fick en lite annorlunda utmaning från Bacillen :
- Gå in i mappen mina bilder. (evt Bilder för de med OS X eller din egen personliga bildmapp)
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
Min bild råkade vara en på Brad Pitt. Historian bakom denna är att jag satt och letade snygga bilder att göra skrivbordsbilder av…
Men hur kul är det med en sån här utmaning och att bilden är en högst opersonlig bild? Inte så kul, så jag gör om och räknar bort mina kändisbilder och letar bland de bilder jag själv har tagit. Ok.
Det blev helt otippat en bild på en hund, nämligen Viktor. Han var en riktigt linslus och satt alltid fint och poserade så fort kameran kom fram, denna gång var nog tanken att ta bild på det nya klinkersgolvet egentligen…
Jag vill egentligen inte alls skicka vidare, jag gillar ju inte detta med det lilla “krav” som finns att länka hit och dit osv. Men denna är lite rolig så jag utmanar : Bea, Linda, Tusen sanningar, Moolin, isecore och Tomas Tvivlaren. Jag har valt just dessa för att jag faktiskt är nyfiken på deras bilder och vill gärna se vad de kan tänkas ha i sina mappar. Ni måste givetvis inte, men jag blir väldigt glad om ni vill!
Jag försöker intala mig om att det är ok att sova till tre om man inte sovit under natten. Det går inget bra, jag har ständigt dåligt samvete för att jag sover när jag väl lyckas sova. =/
Jag blir vansinnig på att inte kunna sova. Fuck mediciner som inte hjälper. 
Jag fick en bok i brevlådan i fredags, det var käre Magnus som så snällt beställt den åt mig. Jag vet inte hur många böcker jag fått av honom nu, det är en ansenlig mängd, men denna är den första som jag inte släppt förrän jag läst ut den när jag väl började läsa. Det tog mig ca sex timmar att läsa ut den.
Vilken bok det var? Berättelsen om O av Pauline Réage
Det är inte ofta jag berörs till tårar av att läsa en blogg, verkligen inte. Det är så sällan att jag nog kan räkna gångerna på en hands fingrar.
Jag säger bara, om du vill beröras så gå in på http://mammamelissa.blogg.se/ och läs Melissas blogg om hennes barn Antonia och Gabrielle.
Jag tror inte att så jättemånga av mina läsare intressrar sig för de traditionella Mammabloggarna men denna är väldigt speciell. AnnaKarin, du kommer gråta floder tror jag. (se det som en förvarning)
Kram på er alla där ute i vintermörkret.
Jag slår upp ögonen kl 12 på dagen idag och ser mig omkring i den etta jag delar med P och två hundar. Jag tänker att jag borde verkligen kliva upp nu direkt och börja göra något så jag inte somnar om.
Vid 14-tiden tycker P att jag borde kliva upp och jag håller med honom helhjärtat, jag ligger och verkligen försöker av hela min kraft hålla upp ögonlocken och kliva upp men det går inte. Det bara funkar inte.
-Taket är rutigt, säger jag och däckar igen.
Taket är allt annat än rutigt, det är faktiskt kritvitt och det finns inte ens en tillstymmelse till rutighet någonstans i lägenheten…
När klockan är 17:00 hör jag P vrida om nyckeln i låset utifrån och jag kastar mig upp i någon form av panik. Jag ropar hans namn för att höra om han kommer in eller om han åker, även fast jag vet att han åker. Jag vet att han åker och jag har absolut inget emot det, jag trivs bra ensam i lyan även om det kan vara galet jobbigt på helgerna. Jag vet att han kommer hem om ett par timmar igen och det finns alltså ingen som helst nödvändighet för panik. Ändå. När jag halvt i sömnen inser att jag blir ensam hemma så får jag panik och kastar mig upp ur sängen. Varför?
Det är nog inte meningen att jag ska förstå mig på mitt eget psyke…
- Utfodra kräksen, säger jag trött och släpar med mig mina slitna jeans in på toaletten för att göra mig klar för sista kvällsrundan. Jag hinner precis få ner ena benet i byxorna samtidigt som jag uträttar mina behov, då ropar han:
- Ska jag ge dom nu eller ska du bajsa klart först?!
- Eh? För det första bajsar jag inte… …. Ge dem nu!
Jag kan inte ens förstå att den här konversationen utspelade sig ganska nyss i mitt hem. Eller förresten, mitt hem? Hans hem. Vårt hem?
Jag bor nu ihop med mitt ex igen. Det är förhoppningsvis högst tillfälligt men det är en akut lösning som gör att jag numera sover om nätterna. Det är ganska okej, for now. Trots konstiga konversationer.
Recent Comments