Archive for oktober, 2008

Mysla ♥ Sömn = Sant

Published at 29 oktober 2008 in vardagligt. 6 Comments

Jag sover som aldrig förr. Helt makalöst är det att somna i princip så fort man lägger huvudet på kudden och inte vakna förrän väckarklockan eller telefonen ringer. Och att sova helt ostört är tydligen få förunnat nu för tiden om man ska lyssna på människorna runt mig. Jag ska alltså vara tacksam, och det är jag…

Men jag är inte bara tacksam. Dygnet får ganska få timmar om man sover typ 14 av dem. Man hinner inte så mkt mer än att sova, rasta hundar, äta och duscha liksom.

Hmm… Dags att sova snart igen, bäst jag rusar ut med hundarna innan jag däckar helt oplanerat.

Överraskning!

Published at 29 oktober 2008 in vardagligt. 0 Comments

Idag när jag vittjade brevlådan fick jag en hemskt trevlig överraskning. Det var ett bra tag sen sist nu och det kom ganska oväntat.

Där låg en liten ask med en vacker bild på. Bilden var ett hjärta gjort av rosenblad och asken doftade lite av choklad och rosor på samma gång. Jag blev jätteglad och givetvis enormt nyfiken!

Skyndade mig in och öppnade mitt lilla paket och där i fanns det godis! Dumle! Och Riesen! Lyckan var total. =)

I asken låg också en liten lapp med texten: “Jag tycker om dig, mycket! :) // **** ” och mitt hjärta smälte direkt.

Nu ska jag gå och lägga mig och drömma sött. Sömn blir det inte brist på nu iaf. 11-14 timmar i sträck tack vare medicin. Intressant. =P

Tack för att du gjorde min dag så mycket trevligare du söta lilla ****!

Böcker - Utmaning

Published at 28 oktober 2008 in vardagligt and trams. 1 Comment

Vilken bok läste du senast?

Marley och Jag av John Grogan

Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?

Mest manliga tror jag.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor det är kvar eller tänker du, “nu har jag en fjärdedel kvar”, “en tredjedel”, “hurra, bara hälften kvar”…

Nej absolut inte. Oftast är det: “Åhnej, bara halva kvar nu!”

Hur väljer du böcker du vill läsa?

Jag tar en från hyllan och läser, spelar liksom ingen roll vad det är.

När blir en bok för lång?

Aldrig?

Läser du lika gärna på engelska som på svenska?

Böcker läser jag helst på svenska men det går bra med engelska med.

Vilken bok blev du senast berörd av?

Uhm.. Jag blir berörd av alla böcker jag läser.

Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?

Nej, jag måste liksom läsa ut den. Fråga mig inte varför.

Vilken bok lämnade du senast?

Kan inte minnas att jag lämnat någon. Möjligen min bok om programmering…

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla/lånar du ofta?

Deckare och så kallade tantsnusk-böcker.

Rekommendera fem författare!

J.R.R Tolkien, Jean Martell, Håkan Nessler, Anders Widén och John Grogan

Rekommendera fem böcker!

Eh.. jag kan inte för jag minns aldrig vad de heter.

Utmana fem andra bokläsare!

De som känner sig manade får haka på!

Mailstrul

Published at 28 oktober 2008 in vardagligt. 0 Comments

Alla som har mejlat mig på min mysla.se-mail den senaste månaden måste nu börja mejla mig på mysla81(snabel-a)gmail.com. Mysla.se verkar inte fungera.

Hur gör man?

Published at 26 oktober 2008 in vardagligt. 3 Comments

Jag har “träffat” en person jag känner att jag skulle vilja få lite djupare kontakt med och liksom börja “dejta” lite för att se om där kan bli en vänskap men jag vet inte hur man gör. Jag vet inte hur man går vidare från ytligt bekanta till att tex gå ut och ta en fika.

Det känns helkonstigt att bara hoppa fram från ingenstans och skaka tass och säga “hej, ska vi hitta på nåt?” även fast det är det jag egentligen vill.

Jättekonstigt. Hur skaffar man egentligen vänner IRL om man ska vara så himla korrekt sett ur alla sociala reglers synvinkel? Och varför måste man vara det? Det känns som om jag måste det… Jag vill inte! Hmmm…

ASCII-koder

Published at 23 oktober 2008 in vardagligt. 5 Comments

Jag har letat någon form av tabell för dessa koder så jag kan skriva specialtecken när helst jag känner för det… Men jag tror jag är för trött eller nåt för jag hittar inte. =(

Om nån har en nyckel för vad man skriver för att få fram vilket tecken så please give me! Annars får jag leta när jag inte ser i kors längre…

Gomorron!

Bräcklig?

Published at 21 oktober 2008 in vardagligt. 2 Comments

Sov länge som sjutton idag, utan att vakna tre gånger i timmen och fundera. Vaknade en gång och undrade var hundarna höll hus men konstaterade att jag sket i det så länge jag fick sova vidare, sen däckade jag igen. Vilken dålig matte jag känner mig som…

Halv ett vaknade jag och sneglade på klockan. Det var dumt gjort för sen kunde jag inte förmå mig att sova mera fast jag egentligen ville och behöver. Sov djupt och tungt och hade inte en endaste tanke på att bry mig om nåt annat.

Känner mig skör och bräcklig idag. Sårbar liksom. Det bådar inte gott alls…  Kanske gömma sig under täcket och inte prata med någon tills det bräckliga går över? Jag orkar inte bli helt upprörd för småsaker idag så det är nog en bra idé. :P

Idag behöver jag en trygg famn att vila i…

Hrm..

Published at 20 oktober 2008 in vardagligt. 1 Comment

Godmorgon världen!

Idag blir en inte kul dag. Jag har ett telefonsamtal att göra och det blir mycket jobbigt och trist. Oh well, life goes on?

Minä olen unohatnu mun numero, voisin ko minä saada sinun? - Jag har glömt mitt nummer, kan jag få ditt?

Godnatt världen!

Det blev en Elin

Published at 16 oktober 2008 in vardagligt. 3 Comments

Jag har idag blivit faster för tredje gången. En liten flicka behagade äntligen komma ut - Elin.

Första gången var det liksom stort pådrag och ståhej från början till slut: “Nejmen, är du gravid, men oooh, vad spännande!” som blev till “Yay, jag har blivit faster”. Denna gång var det mera: “Oj, redan gravid igen?” och “Wow, äntligen en tjej, grattis”.

Det är inte det att du inte är efterlängtad lilla Elin, det är bara att det inte är så nytt och spännande längre, ok? =)

Myslor överlever inte utan kärlek och kramar

Published at 14 oktober 2008 in vardagligt. 11 Comments

Jag skrev just frasen “En Mysla överlever inte utan kärlek” till någon på msn. Precis när jag tröck in entertangenten så insåg jag att det faktiskt är sant.

Kärlek är mitt livselixir, när jag älskar och blir älskad tillbaka så lever jag och är den människa jag anser vara mitt rätta jag. Den glada, spralliga, sociala, trevliga och utåtriktade tjejen. Jag blir kanske en smula överdriven när jag är förälskad och mitt i ett vilt rus men efter det, när det där djupare börjar infinna sig så trillar jag ner i en behaglig nivå igen och livet faller liksom på plats.

När jag inte känner mig älskad händer motsatsen. Jag sjunker ner i en grå massa av vardagliga händelser som påverkar mig mer än brukligt i negativ riktning. Jag blir trött, hängig och ledsen och tillslut stänger jag ute världen för att jag själv inte klarar av att andra ser det som är baksidan av mitt jag.

Problemet är att jag inte har lärt mig att se människors kärlek om den inte kommer i form av ord eller väldigt tydliga handlingar så som kramar, pussar, smekningar osv. Jag kan till exempel inte se mina föräldrars kärlek till mig om de inte är mycket tydliga.

Jag vet givetvis att de älskar mig men sist jag kramade min pappa var för snart ett år sedan när min morfar begravdes. Det kändes dessutom konstigt, som att jag gav honom kärlek men att han inte klarade att ta emot det. Ni vet hur det kan vara, när man själv verkligen känner att man måste krama någon men sedan blir människan man kramar alldeles stel och konstig. Inte för att pappa blev det men känslan efter kramen var ungefär densamma.

Jag minns inte när jag kramade min bror sist, eller när han kramade mig. Jag antar att det var under en alkoholindränkt kräftskiva i somras, men jag kan inte minnas det på grund av tidigare nämnda alkohol. Jag är därför osäker på om det verkligen blev nåt kramande av alls. Och när kramade jag mamma sist? Ingen aning…

Egentligen är ingen av mina vänner speciellt mkt för att kramas heller, tror jag. Jag har nog inte den sortens relation med nån av dem, ännu iaf. Men jag minns en alldeles speciell situation där jag fick en kram och jag själv  inte var helt mottaglig. Jag var alldeles för fylld av smärta och sorg och ville bara lämna den plats där jag just låtit min hund dö i mina armar. På väg till bilen kramade Linda om mig lite i farten. Jag minns knappt vad jag själv gjorde, bara att jag halvvägs hem ångrade att jag inte stannade upp och faktiskt kramade henne på riktigt. Jag hade förmodligen brytit ihop totalt, igen, men det kanske hade varit värt det. Jag tror iaf att vi båda behövde en ordentlig kram, inte bara den hastiga omfamning som blev.

Såna där saker, kramar och sånt, är alltså vad jag saknar mest i livet just nu. Känns inte som att jag är speciellt sugen på att leta reda på en karl för att få det utan det räcker med att de som redan tycker om mig kramar mig ibland.

Och hur lär man sig att se kärlek som inte är övertydlig eller fysisk? Det vill jag gärna göra, helst nyss.