Blir nog mest bara bloggat i rejvas blogg nu i ett par dagar. Iaf om det blir som jag gissar. =)
Linda är i stan och vi har umgåtts lite ikväll. Kändes som the old days direkt. Precis som det alltid gjort. =)
Less
More
Archive for juni, 2008
Jag glömde ju…
Varför jag har valt att vara så tyst och så frånvarande är bara för att mitt huvud är fullt av tankar och funderingar angående framtiden. Jag vill reda ut mina tankar innan jag är social och pratar med någon.
Jag vill komma fram till vad jag vill, känner och behöver liksom.
Jag krigar för fullt just nu, hela dagarna måste jag se till så mina soldater inte dör svältdöden när jag försöker rädda mina allierade och hela dagarna måste jag försöka hitta fler krigare som kan hjälpa oss att krossa vår enorma fiende som vi har fått på halsen.
Det är tufft att vara Krigarprinsessa. Ett hårt jobb. 
Tur att det regnat konstant i flera dagar så det är ok att vara såhär asocial och fokuserad på datorn. 
Till och med hundarna är slöa och sega och verkar faktiskt inte alls ha något emot att vi inte är ute och gör massa roligt. Det är lite skönt att se faktiskt. Med Sockan var det ju panik så fort man inte gjort nåt på ett par timmar…
Nu vet ni vart jag är och vad jag gör iaf. Och att jag lever. 
Gårdagen blev ungefär som vilken helg som helst och jag är ganska nöjd med det. =) Jag och exet käkade grillad kyckling med potatissallad, kollade film och drack ansenliga mängder cola.
Hundarna fick varsin tuggis och fick turas om att burträna under hela kvällen. Det är helt klart bra att ha en bur när man har hundar som inte kan umgås helt friktionsfritt. =)
Jag vet inte vad det är för “fel” på mig. Nu när livet äntligen börjat lugna ner sig lite och börjat bli lite normalt igen så börjar jag känna att jag saknar saker och ting. När jag hade det som värst på alla vis saknade jag aldrig något på det vis som nu. Kanske hade jag för fullt upp med att bara överleva för att orka med att sakna något annat än livsgnistan.
Hur som helst, nu när jag sitter här i min lilla lya för mig själv och filosoferar på helt vanliga saker som vad jag ska äta imorgon eller om tvättstugan kanske är ledig imorgon så slår det mig att mitt sociala jag har börjat krypa fram igen. Den där som vill göra roliga saker med vem som helst bara det är en människa som tänker och pratar, hon som skulle kunna få för sig att ringa till gamla vänner bara för att försöka få dem att komma hit och dricka en kopp kaffe och snacka lite skit eller se en film.
Jag är nog ganska barnslig fortfarande, jag får helt galna infall titt som tätt och jag skulle med största sannorlikhet ha levt ut mina lustar på alla möjliga konstiga vis om jag hade någon att göra det med. En kompis som är lika spontant crazy som jag är hade suttit fint. Eller ännu hellre - en som är ännu mera spontant crazy. En sån har jag förvisso men hon bor inte här längre. Jag kanske borde flytta snart? Jag har ju bara pratat om det i typ fem år nu…
Jag fick pengar idag. Jag trodde verkligen inte att jag skulle hinna få några pengar förrän efter helgen men det fick jag. Jag är absolut inte ledsen över det, det betyder att jag faktiskt har möjligheten att göra en hel del om jag är villig att leva på nudlar och havregrynsgröt till nästa gång jag får pengar. Alla räkningar är betalda, alla de “normala utgifterna” så som hundmat osv är avräknade och jag har pengar över. Det var ett bra tag sen sist!
Nåväl, mina önskedrömmar om midsommarfirandet lär inte bli verklighet på den ringa summa som blev över men jag kan iaf köpa mig en flintastek och kasta på grillen om jag har lust med det. =) Mycket tack vare M. Tack..igen!
Nu funderar jag på att ta mitt kollegieblock och min penna med mig till sängen och lägga mig där och fortsätta skriva i massor. Eller så gör jag inte det.. Gah! Jag har för mycket fritid, hejdå!
Idag har det varit en hektisk dag! =)
Först kom Baxter. Rejva härjade vilt som vanligt och allt var tumult en stund som alltid när man har en valp i hemmet. Jag fick massor med hundmat, hundgodis, hundbädd, borstar och diverse bra saker som tillhör Baxter OCH så fick jag en bärbar telefon som tack för att jag har hand om vovven! Perfekt! (mer om just telefonen lite senare)
Jag hann inte så mycket mera än att hämta mig från det rejset så var det dags för lunch uppe hos exet. Det innebar att alla tre hundar skulle in i samma lya… Kaos! Baxter är ju tio år. Han är den alla andra hundarna ska ha respekt för och han tog det på största allvar när han träffade Opus. Opus i sin tur vet att man under inga omständigheter får slåss, allra helst inte inomhus så han dök in bakom sin matte och menade att jag allt fick ta itu med den lilla bråkiga som följde efter honom hela tiden. Men han visade också att om inte Baxter taggade ner så skulle han inte backa så mycket längre.
Där stod jag mellan två stolta hanhundars blottade tänder och med Rejva farandes runt benen på oss allihopa. Säkringen brann i Myslas huvud. Punkt. En stund senare låg alla tre hundarna väldigt fint i varsitt hörn medan jag stresskäkade en halvkall hamburgare innan jag skulle vidare på nästa äventyr.
Efter halva måltiden ringde svägerskan och meddelade att hon nu stod och väntade nere vid mig och att hon råkade bli lite tidig. Jodå, jag märkte det! =D Nåja, det gick bra ändå - jag fick i mig den mesta maten och sen skuttade jag ner för trapporna med Baxter i släptåg för att övergå till dagens andra viktiga uppgift, passa Brorson 1.0.
Barnvaktande är nog mitt kall trots allt. Vi spelade Bamsespel på datorn, kastade boll, åt glass och när svägerskan skulle hämta det lilla livet så sa han “Nej! Bort!” och viftade avfärdande mot sin ömma moder som såg något förvånad ut. =) Att åka hem var det inte tal om! När vi övertygat den lille om att pappa ju väntade hemma så var det väl rätt ok att åka hem ändå, så tillslut tog svägerskan ett barn under vardera arm och kilade iväg.
Själv skulle jag bara kolla mejlen lite snabbt och sedan vila lite tänkte jag men min msn tyckte annat. Det blinkade som värsta discoteket för att så många hade pratat med mig medan jag var borta. Jag började med att svara en och vips satt jag där och skrev febrilt om allt som hänt från sist man pratade med kompisarna. Helt plötsligt var det kväll igen och Baxter som fått sin mat var rätt tydlig med vad han ville och behövde.
Innan det gjorde jag dock min plikt som vän och såg till att ringa Bredbandsbolaget för att få min telefoni inkopplad. Snart mina vänner kan ni ringa mig på en vanlig hemtelefon! Det blir ohemult dyrt att ringa mobilt om man pratar i timtal men nu kanske det blir lite billigare! Dessutom kanske det blir lättare att få ett jobb om man har tur…
Promenad blev det iaf och många knottbett senare sitter jag nu här och redogör för min dag som började ganska knasigt men som verkar sluta helt ok. Jag ska kila upp till exet och kolla på några avsnitt Andromeda och sedan är det dags för sängen. Förhoppningsvis äter inte valpen upp Baxter inatt och förhoppningsvis får vi sova gott. Jag tror iaf att jag kommer att somna som en liten klubbad sälunge!
Lev väl vänner!
Igår träffade jag för första gången i mitt (vuxna)liv en kurator(det gills liksom inte att man satt hos skolsköterskan/kuratorn i plugget bara för att slippa lektionerna.. *vissla*), något som jag själv har velat i flera år. Jag har alltid tyckt att det varit smart att det finns människor som har betalt för att hjälpa en med att reda ut sina känslor och funderingar. Det är så jag ser det, inte som terapi som så många kallar det.
Är det något jag är rik på så är det just känslor och funderingar och i många fall blir det så mycket av den varan att jag blir helt förvirrad själv. Hittills har jag pratat med mina vänner om allt möjligt som har funnits i mitt huvud och jag känner mig tacksam över att så många funnits där för mig på det viset. På senare tid har det varit en hel del tyngre tankar och jag har känt att jag inte vill tynga ner mina vänner med allt, så jag har varit ganska tyst istället.
Hur som helst, igår träffade jag kuratortjejen iaf. Hon var bra, det kändes bra. Tiden kändes knapp men det var rätt ok ändå. Hon sa något som fick mig så himla glad och stolt över mig själv. Hon sa “Du verkar vara en tjej som verkligen står för att hon har känslor och står för vem hon är även om det inte alltid är så roligt. Dessutom verkar du kunna sortera och acceptera dina känslor. Det är bra!”. Eftersom just det är något av det viktigaste som finns enligt mig så blev jag så himla glad och nöjd.
Står du för vem du är och för vad du känner, accepterar du alla dina känslor?
Det känns bra att vara saknad, det känns bra att sakna andra.
Mitt liv har bestått av en hel massa saknad och för första gången på många år är det en saknad som känns ok. En saknad som jag inte finner så jobbig och tärande. Den är mest skön och liksom lugn.
Jag saknar Linda. Den här årstiden är då jag är på topp och är som mest sugen på att göra saker. Det är nu hon borde vara här hemma i Boden och vara min partner in crime sena sommarkvällar och nätter då jag får mina infall.
Jag saknar AnnaKarin. Det är nu Boden är som vackrast och nu som jag skulle vilja ha henne här för att visa henne allt det vackra som faktiskt finns här. Det är också nu jag skulle vilja dela med mig av hur bra allting blivit trots allt.
Jag saknar MrArboc. Jag vet att han har det jobbigt, vet att han behöver mig fast han kanske inte ens riktigt förstår det själv och jag skulle vilja krama honom.
Jag saknar Tony. Jag saknar våra samtal, våra inte alls så djupa samtal som får mig på ett skönt humör och som helar mig på ett sätt som inget annat gör.
Jag saknar min bror. Individen som är min bror, inte familjefadern eller den hårt arbetande mannen. Min b r o r.
Jag saknar Magnus. Saknar de långa samtalen… Saknar att helt plötsligt ha ett paket i brevlådan eller att få ett sms med uppmaning om att inte glömma att kolla posten.
Jag saknar Håkan. Saknar att driva omkring med bilen utan direkt mål mer än att bara vara där tillsammans, se saker och att veta att han vet vad jag känner och tänker utan att jag behöver säga något.
Jag saknar P(inte exet P ). Jag saknar kärleken i hans blick, värmen i hans ögon och hur han får mig att känna mig som den vackraste kvinnan på jorden. Saknar det självklara, naturliga mellan oss.
Det är många, många fler jag saknar. Människor som betyder mycket för mig, människor jag älskar.
Om ungefär tio dagar flyttar det in en tio år gammal gentleman här. Han heter Baxter och är en Petit Basset Griffon Vendéen.
Jag vet inte ännu om lilla Baxter kommer att stanna här längre än till hösten, det beror på hur det går med min lilla huligan till valp. Hon är ju lite av en pain in the ass och om hon inte slutar med det jag inte får henne att fatta att man måste respektera äldre herrar så känns det inte rätt mot honom att låta honom bo här mer än tillfälligt.
Tanken är iofs att han “bara” ska stanna här ett år medans hans husse och matte är ute och reser men ett år är lång tid med en rabiat kamphund i huset!
Hur som, det var det som hände idag! Jag hade Baxter på besök över dagen och fick lära känna honom lite, presentera honom och Rejva för varandra osv. Det gick jättebra och den här herren är en oerhört lättsam hund att ha.
That’s that!
Det händer saker i det Holmgrenska hemmet imorgon. Vi får se hur det går.. Kanske blir vi ytterligare en individ i hushållet för en stund.
*cliffhanger*
Recent Comments