Archive for mars, 2008

Öööh, just ja!

Jag glömde ju berätta att min kallelse till OP i Kalix har kommit redan. 21:a April ska det karvas i mig. Läskigt! Men jag ser ändå fram emot det, skönt att göra bort det liksom. Det jobbiga är att jag med största sannorlikhet får åka dit själv, hur man då tar sig tio mil kl fem, halv sex på morgonen som det då blir för att vara där i tid. Sjukresa kanske?

Någon annan som skulle opereras var ju kobramannen, det blev visst akut så den operationen är redan över. Skönt för honom att ha gjort bort det.

Vet ni?

Vet ni hur underbart det är att bo själv?

Vet ni hur härligt det är med vårväder?

Vet ni hur mysigt det är med valp?

Vet ni hur skönt det är att veta att man kan sluta oroa sig för saker?

Vet ni hur oerhört bra det är att jag är singel så jag slipper jobbiga svärmödrar och annat bôs?

Vet ni hur tillfredställande det kan vara att handla mat på konsum?

Vet ni hur lättande det är att prata ut ordentligt med någon?

Vet ni hur tacksam jag är för alla mina vänner?

Jag överlevde! (repris)

Idag har jag haft en oerhört tung dag. Jag trodde allvarligt att jag skulle hyperventilera mig till medvetslöshet där ett tag men jag överlevde som sagt.

Vad har jag då gjort? Inte så mycket egentligen, men pratat. Pratat, pratat och pratat. (och gråtit ungefär lika mycket) Först med främling nummer ett, sedan med mamma och pappa, sedan med främling nummer två, sedan med brodern och slutligen med en nästan-främling.

Imorgon blir det lite snabba ärenden på stan och sedan kan jag känna lugnet för ett par dagar iaf. Pust!

Jag överlevde!

För första ggn på länge har jag vågat mig på att äta mig ordentligt mätt och dessutom på korv och pommes. Sedan jag var in på sjukhuset med de där gallbesvären har jag hållt mig undan från allt vad fett heter(och i princip allt som kan tänkas vara onyttigt) och totalvägrat äta mer än hälften av vad jag egentligen skulle vilja äta.

Det gjorde så fruktansvärt ont när jag åkte in och varje gång jag äter tänker jag på hur jävla ont det gjorde, då blir det svårt att få ner så väldigt mycket. På både gott och ont! Det är inte speciellt roligt att inte våga äta ordentligt men jag går ju iaf ner i vikt. Ungefär fem kilo har jag tappat på två och en halv vecka.

Att min hals bråkat med mig under hela den här perioden och jag haft så ont att jag knappt kunnat svälja har gjort att jag inte ätit något mellan målen heller och det verkar ju vara bra om man ska tro på vågen. =)

Rejvas egna hörna…

Fixade en blogg till Rejva, kände att jag vill dela upp hunderiet och övriga livet lite…

Kommer utveckla den där massor med tiden men just nu får det duga sådär. =) Rejvas blogg! 

Valpnytt!

Det blir mycket städande med en valp i huset. =)

Rejva har varit superduktig och inte gjort något inne på flera dagar, men så kom lekfarbrorn Opus och då blev det plötsligt så himla mycket svårare att 1) hålla sig 2) gå till dörren eller toa när man är nödig 3) faktiskt visa tecken på nödighet. Resultatet har alltså blivit att hon har gjort en hel del inne, om än på tidningar.

Opus är oerhört snäll, FÖR snäll, med valpar! Han blev arg när hon bet honom i snoppen och jag skyndade mig att passa på att berömma honom för att han sade ifrån så nu har han lärt sig att det är ok. Nu säger han ifrån när han blir less och Rejva accepterar det fint. Accepterar hon det inte så säger han ifrån med eftertryck, det fungerar så bra att till och med jag höll på att “göra inne” första ggn det hände.

Jag är glad att Rejva fått träffa på hundar som kan säga ifrån på ett bra sätt för hon är verkligen inte en valp man behöver peppa kring andra hundar. Hon behöver snarare lära sig veta hut och respektera hundar med något som helst uns av värdighet i kroppen(ungefär alla).

Annars är allt bara bra här hemma. Min lilla magerkråka till valp har fått lite mera hull nu men man kan bokstavligen se när hon behöver äta. Hennes mage sjunker in väldigt när hon är hungrig, det ser man främst på morgonen men också om man råkat vara lite snål på käket ett mål. Det är så himla svårt att veta hur mycket hon behöver egentligen!

Mamma har ringt och nästan lite argt förklarat för mig att jag ju faktiskt måste se till så att hon kan komma och hälsa på(dvs inte ha Opus här och städa ordentligt) så hon får umgås med Rejva redan från valpben! Hon vill så förtvivlat gärna att det ska fungera med den här hunden och att hon inte ska vara rädd henne som vuxen. Jag måste säga att jag är glatt överraskad! Trodde lite att hon skulle vara negativ eftersom jag skaffat en “kamphund”…

I övrigt är alla så vansinnigt duktiga på att tala om att “man faktiskt måste uppfostra(!!!) en sån här hund med väldigt fast hand och verkligen vara noga med att inte låta henne styra och ställa”. Jag suckar lite för mig själv och tänker att hon visst kommer att bli uppfostrad så det räcker, men hon är inte ens nio veckor än, hon får ha lite svårt att förstå ibland. Hon kan till och med komma undan med att hoppa ännu…

Något som slog mig igår var att den lilla demonen ju far upp och ner i soffan som en jojo och helt orädd hoppar ner från sängen själv om man inte hinner “rädda henne”. Frågan är om det är så himla bra med tanke på leder? Soffan är inte så jättehög men sängen är det… *funderar* Vad tror ni? Fast å andra sidan, hur ska jag hindra henne? =S

Bilder… Jag har varit ganska lat på det där med att använda kameran(jag har faktiskt slut(alltså de är för gamla så de laddar ur sig) uppladdningsbara batterier!!) men Peter har tagit många bilder så jag ska lägga upp dem så fort jag får in dem i min dator.

Inte som alla andra…

Den här valpen är inte riktigt som alla andra barn om man uttrycker det lindrigt. Idag ställde jag mig i duschen och var smart nog att ha Rejva inne hos mig i badrummet så jag slapp hitta tre miljoner kabelbitar eller nåt sånt trevligt i lyan sen.

Jag drar igång kranen och ställer mig i duschen och givetvis har jag en nyfiken valp vid fötterna, inget konstigt med det… Men sen började hon skrika helt galet mycket. Hon backade ut bakom draperiet och tjöt i högan sky medan jag tvättade mitt hår och duschade klart. När jag sedan drog in henne i duschen och spolade av henne lite var hon helt tyst och lugn. Hon bara satt och studerade vattnet.  När jag stängde av kranen tjöt hon igen. Slog igång vattnet och valpskrället tystnade. Oo

Brukar det inte vara så att dusch och bad är det absolut värsta som finns och DÅ tjuter man? inte när matte duschar…

Igår klippte jag hennes klor för första ggn och det var ju en enkel match! Man får passa på när de sover. =D

Precis varit ute en stund och rejsat och puppisen är trött nu igen. Hon var så trött att hon inte ens orkade hoppa upp i sängen själv trots att hon faktiskt kan med lite extra vilja och jävlar anamma. Istället gnällde hon förtvivlat och tittade på mig med stora ögon. Hon har lärt sig att jag kan vara snäll och lyfta upp henne om jag är på humör…
Soffan är lätt, den far hon upp och ner i som om hon aldrig gjort annat, det var bara första timmarna hemma som hon inte kunde själv. =)

Nu ska jag passa på att se en film medan demonen vilar upp sig på min kudde. *vinkar*

Nu kanske jag hinner…

Efter många om och men har äntligen den lilla pirayan insett att jag inte tänker sitta och hålla henne i knät så fort hon ska sova så nu kanske jag hinner berätta lite mera om vad som händer och fötter här hemma. =)

Vi tar det från början! I tisdags satte jag mig på bussen ner till Sundsvall för att möta upp Tomas med tillhörande flock samt min efterlängtade lilla valp. Jag passade på att sova hela vägen ner eftersom jag misstänkte att Rejva hade både ett och annat att säga om att sitta stilla i en buss i fyra timmar…

Väl framme i S-vall fick jag träffa Rejvas pappa Skip och Rejvas syster Smilla(Ice Climber) och såklart människorna då! Men de kanske ni inte är sååå intresserade av? =) Valparna var härligt obekymrade om livets vedermödor när de travade runt mitt bland bussar och “storstadsbrus”. Nåja, Sundsvall kanske inte är så jättemycket av en storstad men garanterat tillräckligt för en liten valp. =)

Sen var det då dags att sätta sig på bussen mot Umeå och om sanningen ska fram kände jag mig en aning nervös inför resan. Rejva hade inte bajsat något under dagen och vad skulle jag göra om hon plötsligt blev nödig mitt ute i ingenstans med en timme till nästa stopp? Jag oroade mig i onödan! Rejva agerade som värsta globetrottern och somnade ganska omgående på min jacka i sätet bredvid mig och sov hela resan bortsett från ett par minuter då hon tränade rösten lite och ylade hjärtskärande så alla passagerare vände sig om och blängde misstänksamt på mig. De trodde nog jag var elak med den lille på nåt vis. *skratt*

Så landade vi i Umeå och L mötte upp oss på busstationen. Där var Rejva en aning förvirrad och lite låg. Inte så konstigt, helt nyvaken och mitt i myllret på en busstation. =)

Hemma hos L blev det genast lite läskigt för där fanns det hundar som skällde högt när vi kom in, men nyfikenheten är det inget fel på så det läskiga övergick till att vara bara spännande efter en kort stund. Tibbetiken Prilla var en bra första bekantskap med sitt mjuka sätt och behändiga storlek, även om valpen var lite äcklig ibland enligt henne. =)

Resan fortsatte mot Boden i bil och jag hann inte mer än placera Rejva i knät så däckade hon och sov oavbrutet tills vi var hemma tre timmar senare, enda gången hon vaknade till var när Linda bytte till rejvmusik på bilstereon. Då lyfte hon huvudet och såg helt glad och alert ut medan hon försökte lokalisera var ljudet kom ifrån. Det var bekräftelsen på att Rejva var rätt namn! =)

Jag har ju berättat om vad som hände när vi kom hem till Boden så jag ger mig nu och återkommer senare med lite info om det gångna dygnets bravader. =)

Äntligen bilder!

005.jpg
Sova sött så man ser ut som en Jack Russell…

 

008.jpg

 

013.jpg
Fast sådär söt är ju ingen Russell… ;)

 

101.jpg
Inslag av Dalmatiner? =)

 

053.jpg
Hääj Prilla! Ska vi leka!?

 

062.jpg
Woaa, luktar goooott!

 

081.jpg
Fin rumpa också! :P

 

083.jpg
Inslag av katt också kanske?

 

105.jpg
-Jag ska allt stampa ur dig flinet kuddskrälle!!

 

132.jpg
Tråkigt nu…

 

140.jpg
Efter man tuktat schäfer blir man trött!

 

143.jpg
Jättetrött…

Rejva the mattdödare har gjort entré!

Nyss hemkommen, det har varit en lång dag! Inte bara för Rejva utan även för mig! Många timmars bussresande, några timmars bilåkande och en himla massa nya intryck har det blivit.

Jag ville bara tala om att nu äntligen är vi hemma. Bilder och annat kommer imorgon när jag hunnit sova lite.

Rejva var hemmastadd i lyan på ungefär två minuter, hon travade in, kollade av alla vrår, dök på mattan och gjorde ett tappert försök att slakta den, drog en lov via datorsladdarna innan hon slutligen däckade vid mina fötter där jag nu sitter och försöker rapportera lite till omvärlden.

Vi är trötta bägge två och nu tror jag det får räcka för idag. God natt!