blog.mysla.se

Drog till klubben och tränade idag igen. Himla intressant kväll måste jag säga!

X var från början taggad som sjutton men ändå på en bra nivå. Hon ljudade lite i linförigheten men kändes ändå balanserad och hon var verkligen förvånansvärt lugn.

Efter en stund övade jag platsliggning med mig på lite längre avstånd så jag band upp henne vid en stolpe för att hon inte skulle kunna dra iväg till de andra hundarna om hon fick för sig att kliva upp. Fungerade väldigt bra och jag skulle just till att avsluta då jag i ögonvrån ser Juvel komma springande mot oss. Jonte ropade på henne och X såg henne komma och där var gruffet ett faktum.

Jag visste inte alls vad jag skulle göra, ville varken knöla ihop Juvel eller Xinga i det läget så jag förblev passiv så fick Jonte hämta sin hund och sedan tog jag hand om X. Jag blev väldigt förvånad över att X inte alls gjorde så mycket för att försvara sig, hon tjöt mest och höll undan för Juvels tänder. Hon ville inte ta den här fighten alls och det känns skönt att veta att hon inte alltid är den som är först att hugga.

Jag klandrar inte Jonte alls för det som hände - sånt händer alltid någon gång på en klubb - och jag tycker att han skötte sig jättebra med sin hund både före, under och efter händelsen.  Och bägge hundarna släppte det hela ganska bra. X hade lite svårt att avreagera helt till en början men efter lite träning med kampbelöning var hon sitt gamla jag igen.

Även om jag tycker att det är trist att det hände alls så kan jag inte låta bli att vara lite glad för att det hände just där och med de människorna närvarande.  Vet att Jonte har dåligt samvete för att X är som hon är redan men det här gick ju riktigt bra. Ingen större skada skedd liksom. Vi avslutade bra och ingen hund blev skadad på något sätt.

Helt enkelt en ganska nyttig erfarenhet bara.

Efter händelsen satte vi oss med hundarna ganska nära varandra och bara chillade och pratade om vad som hänt precis som vilket samtal som helst och det kändes jättebra. X tyckte det var lite jobbigt men kunde ändå slappna av ganska bra. Framför allt kunde vi människor slappna av.

Imorgon hoppas jag att vi kan träffas och träna igen. Alla tre! Jag tänker då inte låta nåt litet tjafs mellan våra hundar störa mitt träningsflow. X får helt enkelt acceptera att det inte alltid går helt smärtfritt till!

Har varit på klubbens kvällsträning precis och jag är helt i chock över hur bra det gick med Xinga! Det är tredje dagen i rad vi tränar nu och för varje dag har svårigheterna trappats upp ganska lagomt mycket.

Från början var vi ensamma på klubben och vi passade då på att köra momenten linförighet, läggande under gång och platsliggning. Körde en massa lägganden separat också och hon kändes ganska taggad och hade bra fokus.  Avslutade när hon kändes lite trött i huvudet och hon fick vila i bilen tills det droppat in lite mer folk och hundar på planen.

Plockade ut henne och körde lite linförighet och lägganden tills planen var full av hundar(9 st) och då satte vi oss för att bara känna lugnet och beskåda alla våra duktiga klubbmedlemmar. Xinga var väldigt flåsig och ville gärna ha koll på alla hundar samtidigt men hon satt lugnt och tyst vid min sida medan jag kliade henne på bröstet.  Hon reagerade lite när en stor schäferhane drog till och skällde men hon sa inte ett ljud.

Efter en stunds sittande såg jag att hon började bli mer orolig så jag satt bara en liten kort stund till medan hon var riktigt lugn och sen gick jag till bilen för att få avsluta bra.

Jag är helt salig. Min hund har tränat med nästan full fokus på mig bland en hel hög med hundar!! Hon har skällt ett “hallå, ser ni mig-skall” en enda gång och annars varit helt tyst och lugn!! Det här är enormt peppande och jag blir så himla glad! Egentligen ville jag inte fara hem för att det gick så bra, men vet ju att om jag stannat så skulle det skita sig. Hon orkade inte mer helt enkelt. Och det märktes verkligen i bilen då hon helst av allt ville vara ifred och till och med dristade sig till att ge ifrån sig ett av sina “nu är du läskig/jobbig och nu blir jag snart arg-pip(aka panikpipet)” när Linda kliade henne. Hon var alltså helt slut min lilla dam, men hon skötte sig så himla bra! *gladast*

När vi kom hem drack hon vatten och sen somnade hon som en liten klubbad säl i sängen. När Opus går förbi blänger hon surt och morrar. Nu vill hon vara ifred!

Och matte vill mer!

Idag undrade Linda om jag skulle hänga med på klubben och jag undrade i min tur om hon tänkt bli länge. Svaret blev “Det blir nog bara en stund” men uppenbarligen går tiden oerhört fort när man har roligt! Fyra timmar senare klev jag innanför dörren hemma.

Gänget som samlades var Jag, Linda, Jonte, Erika och Helena och jag hade lite helvt ångest över att vi var så pass många med tanke på att Xinga var med. Mina farhågor var dock obefogade för X fungerade häpnadsväckande bra trots alla nya hundar och trots att vi tränade bredvid en hund som är precis likadan som Xinga(anfall är bästa försvar). Det märktes att X tyckte att det var lite jobbigt att ha just den hunden så pass nära och hon gjorde ett och annat ryck i kopplet för att komma fram och skrämmas lite men på det hela taget så skötte hon sig utmärkt!

Körde det jobbigaste momentet, platsliggning, med mig på bara en meters avstånd och hon klarade att ligga väldigt bra. Hon var en smula orolig och kollade noga vad Jonte och Juvel höll på med hela tiden men hon låg iaf och dessutom ganska tyst.

Linförigheten gick också över förväntan och X jobbade på bra trots alla störningar. En del ljud gav hon ifrån sig men det är inget jag lägger någon vikt på med tanke på omständigheterna. Vet att när tryggheten ökar minskar ljudet.

Mot slutet märkte jag att både jag och X tröttnade lite. X fick svårt att behålla lugnet när Juvel kom för nära och jag tappade tålamodet lite så jag stuvade in damen i bilen istället för att traggla vidare så vi fick avsluta bra. Tränade inget långt pass alls, kanske 15 minuter på sin höjd, men det räckte. Bara miljön är nog jobbig för X så jag får komma ihåg att inte ha för stora krav på henne.

Hade bra balans i kampen idag iaf och bara en gång var hon på gränsen till överslag och skällde till i frustration när jag plockade bort slangen. Fick henne snabbt i rätt mode igen och fick till en bra, lång raksträcka med fin kontakt. Kändes helt ok med träningen idag och jag är glad att det var lite fler människor där så att vi fick utöka jobbigheterna lite. Annars har det ju bara varit jag och Linda där.

Det är kul att träna med lite fler människor också för min egen del. Jag tittar mycket på hur andra är med sina hundar och om jag kanske kan lära mig något av dem. Det enda som inte är roligt är att jag om och om noterar att min hund är en av få som inte klarar att umgås med andra hundar. Jag hade velat ha en hund som jag törs ha lös kring andra hundar, inte för att de ska leka eller något utan bara på det viset att jag skulle känna mig trygg med att ha henne lös alls. Att det inte skulle bli slagsmål om någon hund råkade stöta ihop med oss på nära håll osv. Men det kanske kommer så småningom. Hon kanske någon gång blir så pass stabil och trygg i miljön att hon inte känner att hon måste kolla upp allt som händer.

Direkt efter träningen kom brorsan med familj hit och även det är ju en rätt jobbig grej för Xinga. Hon tycker att det är oerhört jobbigt att inte få hälsa på dem och bara få ligga i sängen hela tiden men det gick bra. Hon börjar finna sig i att inte ha kontroll på allt och alla. Kanske gav hon upp tanken på att försöka hålla kontroll på lilla Gustav som tenderar att vara överallt och ingenstans, helst samtidigt.

Så fort brorsan med familj åkte däckade Xinga på golvet. Helt utslagen. En jobbig dag med många konstiga händelser som hon inte är van vid.

Opus i sin tur verkar bli trött av att vara ensam hemma, han sover lika hårt som Xinga nu.