Nu när jag haft tandvärk ungefär varannan dag den här veckan så har jag kommit på mig själv med att borsta tänderna väldigt ofta.
Vad tror ni, borstar man för ofta om man använder upp en (75ml) tub tandkräm på fem dagar? Jag tror det… Tur att jag ska till käftis imorgon!
Gårdagen var nog en av de mest märkliga dagar i min kroghistoria… Visserligen har jag inte varit så väldigt mycket på krogen och speciellt inte de senaste sex åren men iaf!Här satt jag i godan ro och hade planerat för en lugn kväll med film och allmänt slappande när L via msn lät mig veta att hon sprättade en öl. Redan då kände jag ett litet sug i alkoholtarmen, det var ju trots allt väldigt länge sen jag festade.
Vi fortsatte vår konversation och efter någon timme började L med sin massiva övertalning om att krogen är jävligt kul och att det var vårt öde för kvällen. Jag började med att säga tvärnej och hade massor med argument för varför vi inte skulle gå på krogen.
Men si den där L, hon har minsann svart bälte i övertalning! (Se tidigare inlägg om hundträning tex.) Så det slutade med att jag kastade mig i duschen och gjorde mig redo för krogkväll.
Hämtade öl hos L samtidigt som jag gick promenad med Sockan för att få henne lite trött innan jag skulle lämna henne. Det visade sig att L under tiden jag gjorde mig klar hade börjat må rätt kasst och hon bad om en halvtimmes vila innan vi kunde dra ut. Perfekt tyckte jag då jag skulle hinna få i mig lite öl innan det var dags! 
Sent om sider (01:00) kom vi oss iväg och vi gjorde vår kungliga entré på TC. Här började äventyret. :) Den första jag såg när vi kom upp vid baren var en gammal bekantskap som jag faktiskt inte alls har något intresse av att träffa av diverse olika orsaker. Han såg mig såklart och kastade sig om halsen på mig och ville genast “gå ut och prata om varför det blivit så fel förr”. Jag frågade om hans sambo var där och när jag fick ett nekande svar fanns det inget som helst av intresse att prata om längre varpå jag lyckades “tappa bort honom i vimlet”.
L släpade ut mig på dansgolvet och helt plötsligt blir jag anfallen bakifrån i en massiv kramattack. Jag kastar en halvt panikartad blick på L som ser fullkomligt oförstående ut men av hennes blick att dömma så är det ingen “idiot” jag har runt halsen. Tillslut får jag klarhet i vem kramaren är och kvällen fortsätter med dans i vimlet. Ända tills en riktig idiot börjar antasta mig på dansgolvet…
Jag flyr till en soffa där jag får sällskap av kramaren medan L blir milt sagt raggad på av nån gammal bekantskap. Sitter och pratar länge och väl så gott det går i nattklubbsdunket och är faktiskt ganska nöjd med att ha kommit mig ut för en gång skull.
På nedre plan befinner sig Bengt Dahlqvist som har karaokeshow hela denna helg och vi beslutar oss för att kolla in honom en stund. Kvällen närmar sig sitt slut och vi är ganska trötta bägge två när vi hämtar ut våra jackor och beger oss ut i kylan.
Väl hemma möts jag av sömndruckna hundar som inte alls verkar ha saknat mig nämnvärt och jag kommer på mig själv med att tänka på hur bra jag har det egentligen. Jag kan göra vad jag vill, när jag vill utan att behöva ha dåligt samvete för någonting. Lycka!
Idag har jag tagit mig i kragen och ringt till Folktandvården med mina frågor och funderingar. Bara att ringa dit var ganska ångestladdat och att faktiskt boka en tid var ungefär det jag klarade av just idag. Kvinnan jag pratade med tyckte att jag skulle komma redan idag klockan 11:15 men trots min tandvärk klarade jag inte att ta den tiden. Jag ville egentligen men kunde bara inte!
Jag hatar det här. Jag vill verkligen inte vara rädd och det finns egentligen inget att vara rädd för men ändå är jag det. Näst intill paniskt rädd faktiskt. Och här sitter jag nu med tårfyllda ögon och förbannar mig själv för att jag inte gått och gjort kontroller varje år trots att jag skulle fått leva på nudlar efter varje gång. För jag vet ju så väl att det är mindre otäckt att peta lite och borra lite än att rotfylla som jag kanske får göra nu istället.
Det är ju förresten inte bara rädslan som gör ett tandläkarbesök ångestladdat, det handlar mycket om ekonomin också. Jag vet att jag med största sannorlikhet kommer att få lägga ut minst fyra tusen på att få ordning på mina gaddar. Måste dra en visdomstand, måste laga två vad jag tror är mindre hål och jag måste bli av med orsaken till min tandvärk. Som tur är så kan man ju göra avbetalningsplaner så man slipper lägga ut allt på en gång.
Jag bokade iaf en tid idag, det är nästan det svåraste, så Måndagen den 1:a oktober klockan 10:30 ska Sara ge mig ett utlåtande och förhoppningsvis ett kostnadsförslag. Bara det går på mellan 427 och 970 kronor. Märkligt, de vill ha en massa pengar för att kunna tala om hur mycket pengar och lidande de ska ha av mig. *fnissar*
Och nu sitter jag och funderar på vem jag ska tvinga att följa med mig för att hålla handen. Varför är det bara små flickor som helt utan konstigheter får ha pappa med sig in i undersökningsrummet? 
Åkte ut på klubben med L för lite träning. X fick rusa runt lös lite medan L flaxade sig runt agilityplanen och jag funderade på vad vi skulle köra för moment. Till min förvåning så var X inte riktigt i form för lydnad idag så det blev bara lite linförighet och kontakt.
Det känns som om X kommer att funka väldigt bra på klubben i slutändan. Men vi har en bra bit kvar tills jag är helt nöjd, hon är lite för fladdrig och lite för påverkad av miljön ännu.
Lämnade dogsen ensamma medan vi åkte och handlade lite hundmat och grejade. Verkar ha funkat bra. Hörde inget yl eller nåt när jag kom hem. Skönt!
Det går bra för L och Figi! Det kommer att gå finfint på tävlingen om bara L kommer ihåg att flaxa rätt! 
Sommaren 2007 Ämnet kommer från Doris
Nyss hemkommen från klubben. L tjatade sig blå så jag tog mig i kragen, drog på M90 och hängde med. Bägge vovvarna fick följa. Kaoset var ett faktum när L hämtade upp oss. Opus fick typ spel och hängde i kopplet som en galning medan Xinga passade på att skälla på en förbipasserande tjej som var ute på oskyldig promenad.
Jag var nära att gå in med Opus igen för att jag höll på att lacka ur totalt. Noll vardagslydnad på den hunden i nuläge. L fick mig att ta med honom iaf men jag pallade inte att ta ut honom för träning utan han fick vänta snällt i bilen med undantag från ett rejs med Xinga på parkeringen.
Jag band upp X vid en stolpe och tränade alltså i princip bara på att vara lugn fast än andra hundar härjade friskt på planen. Det räckte för det här tillfället. Jag är stolt över vilka framsteg min Socka gör. Hon har inte alls varit speciellt stressad och har kunnat vara tyst långa stunder. Så himla skönt och kul att se! Det räcker liksom att hon får vara med så händer det saker med hennes utveckling.
Bägge hundarna ligger däckade och sover nu. Ganska skönt. Känner mig nöjd med att de fått “vara med om nåt”. tack L för att du övertalar mig när jag är lat.
Sent på torsdagskvällen(det låter bättre än “natten”) fick jag oväntat besök av en gammal vän som råkade befinna sig i krokarna! Tur man alltid har Gevalia hemma!! Jag satt på msn och tjötade för att sedan meddela att jag skulle kila ut med vovvarna och vips blev man mer eller mindre påtvingad sällskap. Det är visserligen ganska trevligt men alltid lika oväntat. Och när någon nu orkat släpas runt parken av en av mina dogs så måste man ju bjuda på kaffe sen…
Igår gick jag ner till parkeringen vid muséet för att köra lite lätt träning ihop med L. Dvs jag hade planerat lite lätt träning ihop med att kunna vara lite tyst och lugn när andra hundar tränade. Sockan däremot tyckte att vi skulle köra stenhårt. Hon var så himla taggad och på och ville så mycket så jag inte alls kände igen henne.
L kände inte heller igen henne när jag kopplade lös och trodde att vi tränat mycket lösträning. Men det har vi ju inte. Inte en endaste gång faktiskt.
Den här annorlunda inställningen hos Sockan fick mig att helt tappa fattningen. Jag var helt enkelt inte förberedd på att hon skulle orka så mycket mera än att titta på när L körde Figi och sen kanske lite kontakt och annat. Således blev det ett ganska konstigt pass med en hel del funderande mellan momenten.
Vi fick iaf gjort lite inkallningar, lite lägganden, lite fotgående på ganska långa sträckor och.. ehm.. ja.. säkert nåt mer. Nästa gång är jag mera förberedd!!
Idag sa pappa att han tycker att Xinga är lugnare och inte lika galet uppvarvad som förut. Hon känns tryggare och stabilare.
Fattarni!? Det betyder att det faktiskt inte bara är jag som märker skillnaden!! Det betyder att hon faktiskt har förändrats ganska mycket och inte bara marginellt!
Åååh, vad glad jag är!
Recent Comments