Under min tid som gravid och sedermera ammande så har jag insett att det finns saker jag verkligen inte har saknat och som jag inte tror mig komma att sakna i framtiden heller. Jag har därför kommit fram till att jag ska bli nykterist. Eller ska bli, har blivit snarare.

Att dricka mig full har egentligen aldrig tilltalat mig om man bortser från tonåren då allt handlade om att vara så vuxen som möjligt och man trodde att det var vuxet att dricka sig dyngrak och spy i nån buske. Jag trivs inte med att tappa kontrollen och därför har jag i princip slutat dricka mig ordentligt full redan för ganska många år sen. Sist jag gjorde det var nog på min brors trettioårsfest och det är nu drygt fem och ett halvt år sedan. En dag jag gärna glömmer för övrigt…

Vidare har vissa mindre roliga situationer uppstått i det sällskap jag oftast festar i, det har sällan berott på mig men jag är inte den som sitter stillatigande när något händer och i berusat tillstånd har jag ännu svårare för att tygla mig, vilket gör saker ännu värre.

Jag kommer framledes alltså inte att dricka i berusningssyfte. Jag ska inte bli absolutist, jag kan fortfarande ta en likör till kaffet eller en folkis i bastun men det är också allt.

Det här är något som jag i hjärtat känner att det är så himla rätt för mig och egentligen behöver man väl inte sätta någon etikett på sig och liksom “komma ut” på det här sättet men jag har valt att göra det för att slippa förklara för folk när de redan har hunnit få i sig några järn och börjar undra varför jag inte dricker. Jag vill slippa försvara mitt val och jag vill slippa bli trugad. Om jag gör detta statement och öppet talar om varför redan nu så kanske det rätar ut eventuella frågetecken så pass att jag slipper frågorna sen. Jag hoppas det.

Det har hänt en hel del sen sist. Alina har hunnit ha sin första feber, jag har hunnit vara iväg på massor av små dagsturer med morsan, Peter har haft med Alina på klubben och massa annat smått och gott.

Alina växer inte fullt lika vilt som hon gjort(iaf som jag upplever det) och hon har hunnit smaka både det ena och det andra av fast föda.  Potatis, sötpotatis, morot, palsternacka, blåbär, mango, gröt och avokado tex. Jag försöker vara en duktig mamma och göra all barnmat själv. Det är pilligt att pressa saker genom en vitlökspress…
Jag köper ändå någon burk då och då mest för att hon ska vänja sig vid att äta även burkmaten. Om jag någon gång behöver barnvakt vill jag inte kräva att de ska mosa mat åt henne och ibland kan man faktiskt vara tvungen att använda sig av burkmaten.

Hon har också i princip slutat amma, hon vill bara amma på morgonen och även det har börjat strula en hel del nu de senaste dagarna. Jag vill inte, orkar inte och tänker inte bråka med henne. Hon får sluta när hon anser sig redo för det. Jag har ju ändå lyckats amma i fem månader fast än det har strulat från dag ett, det får liksom vara nog med det.

Hon sitter utan stöd korta stunder nu och det är otroligt roligt att se den personlighet som sakta men säkert växer fram iom att hon lär sig att hantera sin kropp och lär sig kommunicera med oss. Ibland testar hon sina röstresurser så rutorna skallrar och i nästa sekund viskar hon fram små “ord” med den lägsta av röster. Hon lyssnar uppmärksamt när jag läser för henne ur någon av de fina små böcker hon fått och hon lägger ibland handen på en bild i boken och tittar på mig som för att fråga mig vad det är för något. Och jag berättar och läser vidare när hon hunnit studera bilden noga.
Jag trodde inte att så små barn kunde vara intresserade av böcker och sagor men det är hon och jag försöker verkligen ta vara på  det så mycket jag kan.

Hennes tänder är som pappa så fint uttrycker sig “som popcorn”. Det verkar ständigt vara en ny tand på gång och hon har redan två små pliggar fram i underkäken. Hon tycker om att borsta tänderna och bäst är när hon får hålla själv och “försöka”. Hon tuggar mest på borsten men om man hjälper henne och gör rätt rörelser så gapar hon duktigt och håller huvudet så stilla hon kan.

Många säger att spädbarnstiden är den bästa tiden med barn, men jag håller inte med. Den bästa tiden hittills är nu, nu när hon börjar vara lite rörlig och kunna visa uttryck för fler känslor och sinnesstämningar.

Ja. Det var väl allt jag hinner med att skriva nu, jag måste hinna med så mycket nu för tiden känns det som. Bloggen får lida och det blir mest minibloggning via facebooks statusuppdateringar.

Johodå, höger framtand(tror jag det är) nertill kikade blygt upp genom tandköttet och flera andra små, små tänder är på väg. Det förklarar det märkliga lilla såret på ena bröstvårtan…

Jahapp, iväg och köpa tandborstar och tandkräm då. Fyra och en halv månad gammal kan hon nu börja tugga på sin moder, jag väntar och bävar för den dag hon kommer på det.

Jag har längtat till denna dag och nyfikenheten har varit enorm! Jag har drömt både mardrömmar och roliga drömmar, vackra drömmar och helt bisarra drömmar, och nu fick jag äntligen se vilken av alla drömmar som stämde in på verkligheten.

Jag är så stolt över dem, över hela deras lilla familj. Imponerad över att Linda behöll lugnet, glad över att allt gick så bra och rörd till tårar över hela grejen. Det har aldrig hänt mig förut. Inte ens mina brorsbarn har fått mig att reagera på detta vis och det får mig att inse att jag verkligen är en annan människa än jag varit. Jag är samma, fast liksom med boostade känslor för familj och nära. Eller så är det bara för att detta handlade om världens bästa Linda?

Det här med skolstarter är något väldigt speciellt för mig och har så alltid varit. För varje höst, ett par dagar innan skolan drog igång, gick jag och mamma på stan för att handla saker åt mig. Bara mig. Det var pennor, suddgummin, pennvässare, linjaler, fina skrivböcker - både randade och rutade, omslagspapper, ettiketter och så givetvis det viktigaste av allt - pennskrinet! Varje år fick jag nya grejor och ibland hände det att jag fick en lampa till skrivbordet, en lampa som man fäster i böcker eller en onödigt stor penna eller något annat sånt där halvt onödigt men som jag ville ha och på något vis ändå behövde. Det var så att säga julafton mitt i hösten.

Jag minns speciellt alla dessa fina pennor och skrivböcker med vackra pärmar. Och faktum är att jag fortfarande har otroligt svårt att bara gå förbi när jag ser fina skrivböcker, roliga eller fina pennor eller annat kontorsmaterial. Jag dras som en magnet mot såna saker, måste plocka, känna, bläddra, pilla och sukta en stund innan jag konstaterar att jag har allt jag behöver redan.

Det är precis som med hundsaker… Och det är ganska jobbigt ibland när man inte kan tillåta sig att shoppa loss.
I helgen ska jag dock göra ett ryck med alla mina kartonger och plocka fram det kontorsmaterial jag faktiskt har. Sedan ska jag lägga det så till så det faktiskt används istället för att bara bli stående i en kartong. För om jag inte använder upp det jag har så får jag ju aldrig köpa den där fina, fina svarta Hello Kitty-skrivboken jag såg igår!

Som notering för mig själv måste jag skriva att det är Lingonvecka sen igår också. Hej kobramannen! *vinkar*

Idag har jag varit med mamma i shoppinghelvetet och min onda kropp protesterade hejvilt redan efter första affären. När jag kom hem 14:30 var jag helt slut i ryggen men ändå började jag med maten direkt.  Nu efter två timmars lugn och ro/vila så sitter jag och blir rastlös och hittar på sysslor igen. För ett år sedan var jag i princip däckad resten av dagen efter en shoppingtur…

Jag upphör aldrig att förvånas över hur saker och ting har blivit. Och det är därför jag blir lite tjatig.

Och imorgon ska jag till Morjärv!

Till Alina:
Nickes godnattbok  +  Nicke på zoo 

Knacka på! + Ut och gå!

Hitta på! + Varför då?

Till mig:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Dyngkåt och hur helig som helst

Hypnotisören

Åh, jag älskar böcker!

Problem som sagt…

Vi hade inte vår vanliga BVC-tant idag heller men denna har vi träffat på babymassagen och hon är så himla trevlig och bra! När vi hade förklarat hur Alina reagerar när vi äter så tyckte hon absolut att vi skulle börja med smakportioner. Detta besked fick nästan Peter att jubla högt och genast rusa hem och koka potatis, han har längtat efter denna dag!

Så.. efter BVC gick vi hem och åt fiskbullar med potäter. Alina fick en tesked potatis mosad i bröstmjölk.

Klickbara bilder!

-Gapa stort kan jag redan tack vare D-dropparna!

-Ehm… What? Det här är inte ens nästan droppar!

-Meh! Lägg av! Det där var ju tokäckligt att svälja!

-Blö… Ni är ju knäppa, sånt där kan man ju inte äta heller?!

Hon åt ungefär en tesked totalt och ungefär en tesked hamnade överallt där det inte skulle, men jag var förutseende och mosade ordentligt så det skulle räcka för lite spottande och fräsande