Det blir mycket städande med en valp i huset. =)
Rejva har varit superduktig och inte gjort något inne på flera dagar, men så kom lekfarbrorn Opus och då blev det plötsligt så himla mycket svårare att 1) hålla sig 2) gå till dörren eller toa när man är nödig 3) faktiskt visa tecken på nödighet. Resultatet har alltså blivit att hon har gjort en hel del inne, om än på tidningar.
Opus är oerhört snäll, FÖR snäll, med valpar! Han blev arg när hon bet honom i snoppen och jag skyndade mig att passa på att berömma honom för att han sade ifrån så nu har han lärt sig att det är ok. Nu säger han ifrån när han blir less och Rejva accepterar det fint. Accepterar hon det inte så säger han ifrån med eftertryck, det fungerar så bra att till och med jag höll på att “göra inne” första ggn det hände.
Jag är glad att Rejva fått träffa på hundar som kan säga ifrån på ett bra sätt för hon är verkligen inte en valp man behöver peppa kring andra hundar. Hon behöver snarare lära sig veta hut och respektera hundar med något som helst uns av värdighet i kroppen(ungefär alla).
Annars är allt bara bra här hemma. Min lilla magerkråka till valp har fått lite mera hull nu men man kan bokstavligen se när hon behöver äta. Hennes mage sjunker in väldigt när hon är hungrig, det ser man främst på morgonen men också om man råkat vara lite snål på käket ett mål. Det är så himla svårt att veta hur mycket hon behöver egentligen!
Mamma har ringt och nästan lite argt förklarat för mig att jag ju faktiskt måste se till så att hon kan komma och hälsa på(dvs inte ha Opus här och städa ordentligt) så hon får umgås med Rejva redan från valpben! Hon vill så förtvivlat gärna att det ska fungera med den här hunden och att hon inte ska vara rädd henne som vuxen. Jag måste säga att jag är glatt överraskad! Trodde lite att hon skulle vara negativ eftersom jag skaffat en “kamphund”…
I övrigt är alla så vansinnigt duktiga på att tala om att “man faktiskt måste uppfostra(!!!) en sån här hund med väldigt fast hand och verkligen vara noga med att inte låta henne styra och ställa”. Jag suckar lite för mig själv och tänker att hon visst kommer att bli uppfostrad så det räcker, men hon är inte ens nio veckor än, hon får ha lite svårt att förstå ibland. Hon kan till och med komma undan med att hoppa ännu…
Något som slog mig igår var att den lilla demonen ju far upp och ner i soffan som en jojo och helt orädd hoppar ner från sängen själv om man inte hinner “rädda henne”. Frågan är om det är så himla bra med tanke på leder? Soffan är inte så jättehög men sängen är det… *funderar* Vad tror ni? Fast å andra sidan, hur ska jag hindra henne? =S
Bilder… Jag har varit ganska lat på det där med att använda kameran(jag har faktiskt slut(alltså de är för gamla så de laddar ur sig) uppladdningsbara batterier!!) men Peter har tagit många bilder så jag ska lägga upp dem så fort jag får in dem i min dator.
Recent Comments