blog.mysla.se

Nu var det alldeles för länge sen jag bloggade igen…

Det har hänt en hel del sen sist. Alina har hunnit ha sin första feber, jag har hunnit vara iväg på massor av små dagsturer med morsan, Peter har haft med Alina på klubben och massa annat smått och gott.

Alina växer inte fullt lika vilt som hon gjort(iaf som jag upplever det) och hon har hunnit smaka både det ena och det andra av fast föda.  Potatis, sötpotatis, morot, palsternacka, blåbär, mango, gröt och avokado tex. Jag försöker vara en duktig mamma och göra all barnmat själv. Det är pilligt att pressa saker genom en vitlökspress…
Jag köper ändå någon burk då och då mest för att hon ska vänja sig vid att äta även burkmaten. Om jag någon gång behöver barnvakt vill jag inte kräva att de ska mosa mat åt henne och ibland kan man faktiskt vara tvungen att använda sig av burkmaten.

Hon har också i princip slutat amma, hon vill bara amma på morgonen och även det har börjat strula en hel del nu de senaste dagarna. Jag vill inte, orkar inte och tänker inte bråka med henne. Hon får sluta när hon anser sig redo för det. Jag har ju ändå lyckats amma i fem månader fast än det har strulat från dag ett, det får liksom vara nog med det.

Hon sitter utan stöd korta stunder nu och det är otroligt roligt att se den personlighet som sakta men säkert växer fram iom att hon lär sig att hantera sin kropp och lär sig kommunicera med oss. Ibland testar hon sina röstresurser så rutorna skallrar och i nästa sekund viskar hon fram små “ord” med den lägsta av röster. Hon lyssnar uppmärksamt när jag läser för henne ur någon av de fina små böcker hon fått och hon lägger ibland handen på en bild i boken och tittar på mig som för att fråga mig vad det är för något. Och jag berättar och läser vidare när hon hunnit studera bilden noga.
Jag trodde inte att så små barn kunde vara intresserade av böcker och sagor men det är hon och jag försöker verkligen ta vara på  det så mycket jag kan.

Hennes tänder är som pappa så fint uttrycker sig “som popcorn”. Det verkar ständigt vara en ny tand på gång och hon har redan två små pliggar fram i underkäken. Hon tycker om att borsta tänderna och bäst är när hon får hålla själv och “försöka”. Hon tuggar mest på borsten men om man hjälper henne och gör rätt rörelser så gapar hon duktigt och håller huvudet så stilla hon kan.

Många säger att spädbarnstiden är den bästa tiden med barn, men jag håller inte med. Den bästa tiden hittills är nu, nu när hon börjar vara lite rörlig och kunna visa uttryck för fler känslor och sinnesstämningar.

Ja. Det var väl allt jag hinner med att skriva nu, jag måste hinna med så mycket nu för tiden känns det som. Bloggen får lida och det blir mest minibloggning via facebooks statusuppdateringar.

Igår ville inte Alina veta av mig alls verkade det som, hon bara surade med/mot mig så fort pappa visade sin nuna för henne och idag var det tvärt om. Idag var det mamma för hela slanten så fort de kom hem från träningen.

Tror att lilla tjejen har lite besvärligt med kommande tänder för hon dreglar som en New Foundland och vill “tugga” på saker. Hon börjar gråta om hon tuggar för hårt, även på mjuka saker och hon verkar njuta väldigt av att man kliar lite försiktigt på tandköttet. Ikväll var hon väldigt gnällig och konstig och kunde inte komma till ro i sängen alls fast än hon var så trött att hon nästan somnade i famnen på mig. Det är ovanligt för att vara Alina, hon brukar somna inom nån enstaka minut när man lägger ner henne, i vanliga fall.

Kvällen slutade med att jag fick lägga mig på stora sängen med henne och ligga och stryka henne på ryggen tills hon somnade ordentligt.
Jag hoppas vid gudarna att det inte är tänderna som ger sig till känna redan men det är ju inte helt ovanligt att de känner av sånt låååångt innan de faktiskt kommer upp. Tidig tandsprickning är nedärvt från fädernet… Farbror var 4 månader när han fick gaddar.
Jag hoppas, hoppas att det inte är det, som sagt.