Published at 02 september 2010
in valp.
Nu var det alldeles för länge sen jag bloggade igen…
Det har hänt en hel del sen sist. Alina har hunnit ha sin första feber, jag har hunnit vara iväg på massor av små dagsturer med morsan, Peter har haft med Alina på klubben och massa annat smått och gott.
Alina växer inte fullt lika vilt som hon gjort(iaf som jag upplever det) och hon har hunnit smaka både det ena och det andra av fast föda. Potatis, sötpotatis, morot, palsternacka, blåbär, mango, gröt och avokado tex. Jag försöker vara en duktig mamma och göra all barnmat själv. Det är pilligt att pressa saker genom en vitlökspress…
Jag köper ändå någon burk då och då mest för att hon ska vänja sig vid att äta även burkmaten. Om jag någon gång behöver barnvakt vill jag inte kräva att de ska mosa mat åt henne och ibland kan man faktiskt vara tvungen att använda sig av burkmaten.
Hon har också i princip slutat amma, hon vill bara amma på morgonen och även det har börjat strula en hel del nu de senaste dagarna. Jag vill inte, orkar inte och tänker inte bråka med henne. Hon får sluta när hon anser sig redo för det. Jag har ju ändå lyckats amma i fem månader fast än det har strulat från dag ett, det får liksom vara nog med det.
Hon sitter utan stöd korta stunder nu och det är otroligt roligt att se den personlighet som sakta men säkert växer fram iom att hon lär sig att hantera sin kropp och lär sig kommunicera med oss. Ibland testar hon sina röstresurser så rutorna skallrar och i nästa sekund viskar hon fram små “ord” med den lägsta av röster. Hon lyssnar uppmärksamt när jag läser för henne ur någon av de fina små böcker hon fått och hon lägger ibland handen på en bild i boken och tittar på mig som för att fråga mig vad det är för något. Och jag berättar och läser vidare när hon hunnit studera bilden noga.
Jag trodde inte att så små barn kunde vara intresserade av böcker och sagor men det är hon och jag försöker verkligen ta vara på det så mycket jag kan.
Hennes tänder är som pappa så fint uttrycker sig “som popcorn”. Det verkar ständigt vara en ny tand på gång och hon har redan två små pliggar fram i underkäken. Hon tycker om att borsta tänderna och bäst är när hon får hålla själv och “försöka”. Hon tuggar mest på borsten men om man hjälper henne och gör rätt rörelser så gapar hon duktigt och håller huvudet så stilla hon kan.
Många säger att spädbarnstiden är den bästa tiden med barn, men jag håller inte med. Den bästa tiden hittills är nu, nu när hon börjar vara lite rörlig och kunna visa uttryck för fler känslor och sinnesstämningar.
Ja. Det var väl allt jag hinner med att skriva nu, jag måste hinna med så mycket nu för tiden känns det som. Bloggen får lida och det blir mest minibloggning via facebooks statusuppdateringar.
Published at 22 augusti 2010
in valp.
I fredags satt jag i godan ro och höll i Alina och hon försökte som vanligt äta upp ett av mina fingrar. Plötsligt gjorde det jätteont i fingret och jag drog lite chockat åt mig handen innan jag började undersöka lillans mun.
Johodå, höger framtand(tror jag det är) nertill kikade blygt upp genom tandköttet och flera andra små, små tänder är på väg. Det förklarar det märkliga lilla såret på ena bröstvårtan…
Jahapp, iväg och köpa tandborstar och tandkräm då. Fyra och en halv månad gammal kan hon nu börja tugga på sin moder, jag väntar och bävar för den dag hon kommer på det.
Inatt föddes en liten tjej på Sunderbyns förlossningsavdelning. En liten tjej som ännu inte har något namn. Linda och Peter fick äntligen se sin lilla bebis som de har väntat på i vad som känts som en evighet! Kanske en blivande kompis till Alina? Fast med vår otur så kommer de att hata varandra helhjärtat 
Jag har längtat till denna dag och nyfikenheten har varit enorm! Jag har drömt både mardrömmar och roliga drömmar, vackra drömmar och helt bisarra drömmar, och nu fick jag äntligen se vilken av alla drömmar som stämde in på verkligheten.
Jag är så stolt över dem, över hela deras lilla familj. Imponerad över att Linda behöll lugnet, glad över att allt gick så bra och rörd till tårar över hela grejen. Det har aldrig hänt mig förut. Inte ens mina brorsbarn har fått mig att reagera på detta vis och det får mig att inse att jag verkligen är en annan människa än jag varit. Jag är samma, fast liksom med boostade känslor för familj och nära. Eller så är det bara för att detta handlade om världens bästa Linda?
Överallt i butiker ser man stora röda skyltar med orden Skolstartspriser och REA. Till och med på ICA Supermarket…
Det här med skolstarter är något väldigt speciellt för mig och har så alltid varit. För varje höst, ett par dagar innan skolan drog igång, gick jag och mamma på stan för att handla saker åt mig. Bara mig. Det var pennor, suddgummin, pennvässare, linjaler, fina skrivböcker - både randade och rutade, omslagspapper, ettiketter och så givetvis det viktigaste av allt - pennskrinet! Varje år fick jag nya grejor och ibland hände det att jag fick en lampa till skrivbordet, en lampa som man fäster i böcker eller en onödigt stor penna eller något annat sånt där halvt onödigt men som jag ville ha och på något vis ändå behövde. Det var så att säga julafton mitt i hösten.
Jag minns speciellt alla dessa fina pennor och skrivböcker med vackra pärmar. Och faktum är att jag fortfarande har otroligt svårt att bara gå förbi när jag ser fina skrivböcker, roliga eller fina pennor eller annat kontorsmaterial. Jag dras som en magnet mot såna saker, måste plocka, känna, bläddra, pilla och sukta en stund innan jag konstaterar att jag har allt jag behöver redan.
Det är precis som med hundsaker… Och det är ganska jobbigt ibland när man inte kan tillåta sig att shoppa loss.
I helgen ska jag dock göra ett ryck med alla mina kartonger och plocka fram det kontorsmaterial jag faktiskt har. Sedan ska jag lägga det så till så det faktiskt används istället för att bara bli stående i en kartong. För om jag inte använder upp det jag har så får jag ju aldrig köpa den där fina, fina svarta Hello Kitty-skrivboken jag såg igår! 
Igår när jag var till Morjärv med morsan så såg jag lingon i skogen… Jag blev så vansinnigt sugen på att plocka bär! Sen sansade jag mig och insåg att jag antagligen hinner avlida av smärta innan jag fyllt en plockare. Besvikelse.
Mina ryggövningar hjälper inte ännu heller, men de kanske gör det snart om jag bara fortsätter kämpa med dem.
Som notering för mig själv måste jag skriva att det är Lingonvecka sen igår också. Hej kobramannen! *vinkar*
Jag är mycket fascinerad över hur jag fungerar nu för tiden. Jag som verkligen inte har orkat någonting alls sitter plötsligt och hittar på saker att göra bara för att inte vara sysslolös. Att surfa känns som slöseri med tid och flera gånger om dagen tänker jag att jag ska börja fixa med alla mina tyger och faktiskt sy något kul. Eller skapa något annat, typ måla, eller smycken, eller bara ett konstverk av gammalt skräp. Eller kanske bygga hyllor att ha böckerna på. Ständigt denna lust att skapa och göra prydligt.
Idag har jag varit med mamma i shoppinghelvetet och min onda kropp protesterade hejvilt redan efter första affären. När jag kom hem 14:30 var jag helt slut i ryggen men ändå började jag med maten direkt. Nu efter två timmars lugn och ro/vila så sitter jag och blir rastlös och hittar på sysslor igen. För ett år sedan var jag i princip däckad resten av dagen efter en shoppingtur…
Jag upphör aldrig att förvånas över hur saker och ting har blivit. Och det är därför jag blir lite tjatig.
Och imorgon ska jag till Morjärv!
Jag har suttit och kikat på böcker på Adlibris och det finns ju så himla mycket man skulle vilja ha. Tyvärr har man ju varken råd eller plats för så mycket men jag har sett några böcker som jag absolut tänker köpa så fort jag får råd. 
Till Alina:
Nickes godnattbok + Nicke på zoo
Knacka på! + Ut och gå!
Hitta på! + Varför då?
Till mig:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Dyngkåt och hur helig som helst
Hypnotisören
Åh, jag älskar böcker!
Måste ju prova blogga från mobilen nu när det faktiskt är möjligt. Men bilder tror jag bestämt att jag får problem med.
Ska prova!
Problem som sagt…
Var till BVC med Alina idag. Jag tycker själv inte att hon vuxit så jättemycket den här månaden men jag hade visst fel…
Hon har gått upp nästan ett kilo(905g) och vuxit 3,4 cm på längden sen sist vi var dit. Jisses.
Vi hade inte vår vanliga BVC-tant idag heller men denna har vi träffat på babymassagen och hon är så himla trevlig och bra! När vi hade förklarat hur Alina reagerar när vi äter så tyckte hon absolut att vi skulle börja med smakportioner. Detta besked fick nästan Peter att jubla högt och genast rusa hem och koka potatis, han har längtat efter denna dag!
Så.. efter BVC gick vi hem och åt fiskbullar med potäter. Alina fick en tesked potatis mosad i bröstmjölk.
Klickbara bilder!
-Gapa stort kan jag redan tack vare D-dropparna!
-Ehm… What? Det här är inte ens nästan droppar!
-Meh! Lägg av! Det där var ju tokäckligt att svälja!
-Blö… Ni är ju knäppa, sånt där kan man ju inte äta heller?!
Hon åt ungefär en tesked totalt och ungefär en tesked hamnade överallt där det inte skulle, men jag var förutseende och mosade ordentligt så det skulle räcka för lite spottande och fräsande
Har varit kass på att fotografera nu känner jag. Har helt glömt bort att man kan använda kameran. Å andra sidan har det inte hänt så mycket heller. Igår fyllde dock Peter år och dagen igenom kokades det kaffe.
Roligt med en galet social dag men jobbigt för både mig och Peter och främst för Alina. Hon däckade mitt i maten och vaknade bara en kort stund för att äta mera och få på sig pyjamasen. Klockan nio i morse vaknade hon igen, då hade hon sovit oavbrutet i elva timmar trots de två och en halv timmarna strax innan nattningen.
Som födelsedagspresent gav Alina sin far ett ljuvligt klingande skratt. Det var en mycket vacker och uppskattad present
Recent Comments