Published at 05 mars 2010
in hundigt.
Igår hade jag en sån där lagom trist dag och satt och filosoferade på vad sjutton jag skulle kunna hitta på. Mina fogar var snälla och magkramperna var inte alls så påtagligt störande så det kändes som om de flesta projekt var välkomna.
Jag klev ju upp tidigt och var hemma tidigt från BM så dagen kändes jättelång! Strax efter lunch började jag tappa mitt goda humör och känna att jag liksom lika gärna kunde gå och lägga mig och sova eftersom inget ändå händer, men då plötsligt ringde telefonen och Linda hade fått en av sina snilleblixtar.
En stund(en ganska lång stund faktiskt 
) senare var jag och Rejva upphämtade och på väg upp till deras lilla hus i skogen för lite social samvaro på både hundnivå och människonivå.
När Linda släppte ut sin sambos monster och sin egna prinsesshund fattade Rejva först ingenting! Hon tittade på mig en snabbis och när jag inte sa varken nej eller nåt annat så sprang hon de andra fyrbeningarna till mötes för hälsningsritualen.
Jeppe är inte blyg av sig så han var direkt i lekmode och var enligt Rejva en smula för närgången, man såg hur hon blev lite lätt osäker av hans närmanden. Hon fokuserade gärna på lilla Pling istället som var ett betydligt enklare “byte”, men tillslut så kom hon igång och lekte lite med Jeppe ändå.
Jag fick ryta till rejält en gång åt Rejva när hon jagade Pling och efter det verkade hon förstå att hon måste vara lite snällare med den lilla. Det hjälpte också att Pling tjöt till lite när Rejva tröck ner henne i snödrivan. Rejva stannade upp tvärt och såg väldigt förvånad ut innan hon dök på Jeppe istället.
Note to self: Du måste kunna lära dig att lita på din hund. Hon är vettig och vill inte äta valpar till frukost.
Efter att L skottat gården och hundarna härjat av sig det värsta gick vi in för lite vila och faktiskt så blev det lugn i flocken ganska snabbt. Rejva slappnade av otroligt bra och det var nog bara Jeppe som låg på helspänn och väntade på att få härja mera. Och det fick han!
Vi kastade ut de stora på gården så fick de rusa runt som de ville mest hela tiden och fick bara komma in för lite vila då och då.
Det är så himla roligt att Jeppe och Rejva leker på så lika villkor! Han är bufflig, burdus och framåt men samtidigt så pass ung att Rejva inte känner sig hotad av det på något sätt. Han är liksom lika fjantig som hon är. Annars har hon varit lite lätt osäker när vuxna hundar agerat på samma vis mot henne.
Självklart så glömde jag filmkameran som jag hade planerat att ha med mig… 
Nåja, det finns väl fler tillfällen kanske.
Tack för en mysig, rolig och trevlig kväll Linda, det var välkommet och behövligt! 
Published at 04 mars 2010
in valp.
Har precis kommit hem från barnmorskan och som vanligt var allt strålande.
Inget elakt i urinprovet, inget konstigt med magens tillväxt, bra blodtryck(130/90), bebisen ligger med huvudet neråt, jag har ökat blygsamma 2 hekto i vikt de senaste två veckorna och hjärtljuden var starka och bra.
Med mig hem fick jag blodgrupperingspapper och en ny tid om två veckor igen. Frågan är om jag kommer att hinna till förlossningen innan det, jag hoppas nästan på det. 
Idag ställde hon en del frågor om hur det känns inför förlossningen och undrade om jag har några frågor. Eftersom att allt är chill i min själ så var det ganska snabbt avklarat.
BM är imponerad och glad över att jag är så fokuserad och lugn och att mina tankar är som de är. Hon menar att min inställning kommer att hjälpa mig genom det hela istället för att orsaka problem som det kan bli för en del kvinnor.
Intressant kuriosa(för mig iaf!) är att jag har gått ner totalt exakt 6 kilo sen inskrivningen och idag räknade vi ut att bebisen med alla “tillbehör” väger ungefär 8-9 kilo. Det betyder att jag har tappat 14-15 kilo fläsk på den här resan hittills. Inte helt fel
Published at 03 mars 2010
in valp.
Idag håller vi tummarna för en älskad väns ultraljud. Jag är så himla nyfiken på hur det har gått! Fick hon alls göra hela undersökningen eller var bebisen för ung ännu? Var det en pojke eller flicka? Hur kändes det? Spännande!
Published at 02 mars 2010
in bloggen.
Jag har alltid tyckt att mammabloggar är dödstråkiga om man inte känner skribenten och har ett intresse för henne därför… Nu är jag rädd att min blogg har utvecklats till en gravidblogg och kommer att utvecklas till en mammablogg. Jag vill inte!
Fast det kanske är naturligt med tanke på att jag alltid skrivit om min vardag och livet så som det ser ut just för tillfället? Kanske är det ok om det inte bara blir bebisprat och bebisbilder hela bloggen sen, om det mixas med allt det andra i livet liksom?
Hur som helst, just nu är det bara graviditet känns det som. 90% av tankarna kretsar kring allt som behöver fixas och vara klart inom en mycket snar framtid. Fortfarande är största orosmomentet var vi ska dumpa av Rejva i tre dygn. Det äter mig inifrån just nu och P fattar inte alls min stress.
Anyhow, det löser sig väl på nåt sätt.
Published at 28 februari 2010
in valp.
Uträkning utgår från dagens datum: Sön 28 feb 2010.
Din graviditet startade Lör 20 jun 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Lör 4 jul 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 254 av 280. (90,7%).
Du är i vecka 37.
Du har gått 36 fulla veckor och 1 full dag (v36+1).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Fre 26 mar 2010
Du har 26 dagar kvar till beräknad förlossning.
Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet(måttet från blygdben till livmoderns överkant) ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.
Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.
Flyttandet har gått helt ok idag, vi har tagit det lugnt och inte stressat direkt men ändå är både papps och jag helt slutkörda. Jag kommer inte att kunna gå om nån timme men det är smällar man får ta.
Väldigt mycket saker står precis överallt i min lya nu… och väldigt mycket saker måste packas upp och ställas i ordning osv, men idag orkar vi inte mera.
Saker och ting går inte så snabbt som det brukar just nu…
Följde med mor och far till Sunderbyn idag för att pappa skulle in och få besked om hur allt ska gå till den närmaste framtiden.
Som vanligt så följs MrArboc och pappa åt när det gäller sjukhus så MrA ligger inlagd nu igen, jag tänkte på det igår när jag kom ihåg att papps skulle till S-byn men sen försvann det ur min hjärna tills precis när jag satt mig och slappnat av i entrén i väntan på papps.
Skickade ett sms till Kobramannen och talade om att jag var i byggnaden och det slutade med att jag hälsade på honom i hans lilla tillfälliga kammare. Himla trevligt, det var ju ett bra tag sedan vi sågs. Minst ett år eller nåt sånt måste det vara…
Anyhow, pappas cancer har motats bort ganska bra. Han hade ett fåtal lymfkörtlar som fortfarande var förstorade men det var tydligen väldigt lite. Ett mycket trevligt och bra besked att få! Det betyder att behandlingen har tagit väldigt bra och att han inte behöver fler doser med cellgifter i nuläget. Nu ska han gå på täta kontroller för att se hur det utvecklar sig den närmaste framtiden och sedan får vi liksom se vad som händer.
Tills vidare är allting väldigt positivt och glatt iaf och det känns underbart skönt att kunna slappna av och att veta att pappa inte kommer att behöva bli mera utslagen av cellgifter och att han faktiskt kommer att bli piggare och piggare nu. (iaf tills det vänder igen och cancern börjar växa vilket vi hoppas tar lång tid innan den gör)
Det känns verkligen jätteskönt att det inte blir något Umeå för honom och att han kommer att vara i helt ok form om några månader.
Av rent egoistiska skäl känns det så. För jag har oroat mig mycket inför detta och att jag ska föda och allt. Det har känts som om det ena har stulit fokus från det andra och att jag inte kunnat slappna av i min oro för pappa alls. Och nu… Nu kan man liksom tillåta sig själv att vara lugn och glad över hur han mår när man vet att det värsta hotet faktiskt försvunnit.
Den här dagen har varit bra på många sätt men något som stört lite är de enorma kramper min mage haft för sig. Orkade inte ens handla ordentligt utan fick mest plocka på mig lite saker i förbifarten när vi gick genom Ica Maxi. Kände mig som en handikappad anka där inne på affären när jag vankade fram och stönade och stånkade mellan hyllorna.
Nåja, har vilat sen jag kom hem och kommer att vila tills imorgon eftermiddag iaf så det kanske lugnar sig lite snart. Sen får vi se hur det går mitt i flytten i helgen.
Jag har liksom alltid varit intresserad av hockey på landslagsnivå, har kikat på det och faktiskt levt mig in i det hela så pass att jag gormat och svurit åt TVn hela matcherna igenom.
I år har jag inte ens kommit ihåg att det faktiskt ingår hockey i vinter-OS. Jag har förträngt det liksom. Och tydligen så var det rätt av mig, för vi är redan utslagna och får gå hem med svansen mellan benen. Svensk hockey är inte vad den en gång varit…
Och vi har visst tagit guld i flera olika mer eller mindre dötråkiga vintersporter men jag har inte den blekaste i vad eller vem som stått för prestationen. Jag är inte så intresserad av det heller om jag ska vara ärlig, men det kanske är en del av “allmänbildningen” att hänga med i OS för människor tittar på mig som om jag kommer från Pluto om jag säger att jag inte vet nåt om eländet.
Kollar du på OS?
Published at 23 februari 2010
in valp.
Här om dagen när jag satt i soffan och slösurfade lite lätt fick jag plötsligt ett enormt tryck mot mellangärdet. Jag höll nästan på att kräkas och det var vansinnigt obehagligt.
Jag kände att det var bebisen som grejade med något där inne och antagligen sparkade och tröck mot mellangärdet. Eftersom det var så obehagligt försökte jag med alla möjliga knep för att få det att sluta, bytte ställning flera gånger, tröck tillbaka, masserade och lite allt möjligt. Jag hade föga framgång… Tillslut så petade jag hårt med fingret där det gjorde som ondast och vips så försvann trycket! Efter en liten stund kom det tillbaka och jag petade igen varpå det försvann lika fort som första gången. Detta har upprepats ett par gånger de senaste dagarna…
Den lille huliganen retas med mig!
Igår var jag och skrev kontrakt på lägenheten jag tittade på förra veckan. Känns skönt att äntligen få det klart! Vi kan ju liksom inte bo två vuxna, en hund och en bebis på 39 kvadrat med kass planlösning, det fungerar bara inte.
Nu är det en himla massa att göra de närmaste veckorna. Hämtar nyckeln på fredag så i helgen blir det antagligen flytt om inget oförutsett händer och sedan ska det ställas i ordning för bebis och massa såna saker. Känns som om det är i sista minuten men vad kan man göra när man inte fått en lya förrän nu?
Imorgon fyller jag visst år också, det hade jag förträngt. Det gäller samma i år som förra året, jag vill inte ha besök. Under inga omständigheter…
Kanske kör en liten fikabjudning eller något när jag flyttat in ordentligt men för ögonblicket så ligger fokus på att bli klar och då får petitesser som födelsedagar stå tillbaka.
Just det, jag fixar nog nån bild på lyan sen. Den är betydligt mycket smartare planerad än denna! Riktigt kök, sovalkov och stor toa!
Recent Comments